Visar inlägg med etikett Graviditetsmånad 10. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Graviditetsmånad 10. Visa alla inlägg

lördag 12 mars 2011

Tid för igångsättning!

Skrivet 1 mars:

Idag klockan 10:00 satt jag i väntsalen på Specialistmödravården tillsammans med mamma, Pontus och Melvin. Jag har haft en riktigt dålig natt och efter klockan 03:20 har jag endast slumrat en halvtimme, därför var tårarna nära till hands redan innan jag fått träffa läkaren.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av dagens läkarbesök, det enda jag visste var att vi skulle diskutera en tid för igångsättning. Från början kändes tanken på igångsättning skrämmande och inte alls rolig. Många tankar och känslor från Tildas förlossning kom tillbaka. Men sista veckorna har foglossningarna verkligen varit jobbiga; jag har haft ont, sovit dåligt och gråtit mycket så nu vill jag inget hellre än att bli igångsatt. Jag hade förberett en lista i huvudet över vilka punkter jag skulle ta upp hos läkaren som argument för att vi skulle få en igångsättningstid på BF-dagen den 31 mars.

När läkaren ropade upp mitt namn i korridoren reste jag mig ur rullstolen som Pontus kört mig i och med kryckornas hjälp tog jag mig in i undersökningsrummet. "Oj, vad du ser ut att ha det besvärligt", sa läkaren. När vi hade slagit oss ner på två stolar började läkaren med att berätta att det var för tidigt för en igångsättningstid idag, att det på sitt sätt därför var dumt att jag hade fått en tid redan nu. Plötsligt visste jag inte riktigt vad jag skulle tro. Jag insåg dock att min akupunkturbarnmorska antagligen redan haft ett långt samtal med läkaren och berättat om vår situation. Läkaren fortsatte berätta att från och med 37 fullgångna graviditetsveckor är bebisens sugreflex fullt utvecklad och den klarar av att hålla värmen själv. Därför skulle jag få en igångsättningstid den 10:e mars! Mina tårar började rinna! Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag utan att ens behöva strida för min sak skulle få en igångsättningstid tre veckor innan beräknat datum!

Läkaren gjorde en gynundersökning som visade att livmodertappen börjat förkorta sig och att bebisens huvud stod långt ner. Båda sakerna, tillsammans med att jag är omföderska, talar för att det ska gå bra att göra en igångsättning. Jag undrade om risker för komplikationer vid en igångsättning och läkaren svarade att hon aldrig skulle rekommendera en igångsättning om hon trodde att det var minsta fara för mig eller barnet.

Läkaren berättade att det fanns fyra alternativ till vad som kan hända den 10:e. På morgonen får vi komma in och så gör en läkare en gyn-undersökning. Vad den utvisar är sedan det som styr vad som kommer att hända.

1. Det ser lika ut som det gjorde den 1:a mars.
Då sätter de in en ballong i som långsamt fylls och på så sätt gör så att jag öppnar mig. Jag får ligga på en vårdavdelning under tiden. Jag svarar bra på ballongen och när jag är öppen omkring 4 cm får jag åka till förlossningen och så skrapar de fosterhinnorna.

2. Det ser lika ut som det gjorde den 1:a mars.
Då sätter de in en ballong i som långsamt fylls och på så sätt gör så att jag öppnar mig. Jag får ligga på en vårdavdelning under tiden. Jag svarar inte bra på ballongen. Då får den sitta inne i max 7 timmar och därefter plockar de ut den. I detta fall får jag åka till förlossningen dagen efter för att skrapa fosterhinnorna.

3. Jag har mognat ännu mer där nere än vad som skett den 1:a mars.
Då är chanserna stora att jag får åka direkt till förlossningen och så skrapar de fosterhinnorna så förlossningen sätter igång.

4. Bebisen ligger av någon anledning inte lika djupt ned som tidigare. Då får vi åka hem igen och vänta tills efter helgen för att då komma tillbaka för en ny undersökning.

Jag frågade läkaren vilket av dessa som var det troliga och hon svarade att vi skulle förvänta oss att det blev den 10:e! Det går inte att beskriva hur tacksam jag kände mig när jag gick ut från undersökningsrummet. Äntligen har den här evighetslånga graviditeten nått sitt slut!

Efter läkarbesöket gick jag direkt in till akupunkturbarnmorskan Mona. Hon undrade hur det gått och därmed kom tårarna på nytt. Jag berättade att jag fått en tid om 9 dagar, då kramade hon om mig och började också gråta för min skull. Så stod vi en lång stund. Efter att Mona satt nålarna och för sista gången sagt adjö gick jag ut i det folkfyllda väntrummet till mamma och barnen. Mamma såg frågande på mig och jag svarade kort "Inte nu". När vi kommit utanför avdelningens dörrar började tårarna att forsa ännu en gång och mamma frågade förvånat om något tråkigt hänt. Jag skakade på huvudet och lyckades pressa fram att vi fått en tid om 9 dagar. Mammas ögon tårades och barnen undrade förbryllat varför jag grät. "Mamma är glad" blev mitt svar.

Ballongmetoden innebär att man för in en kateter – en mjuk plastslang – med en specialballong fäst i ena änden genom livmoderhalsen och upp i livmodern. Sedan fylls ballongen med koksaltlösning. Ballongen trycker mot livmodermunnen vilket får en påverkan på de hormoner som hjälper till att starta förlossningen. Barnmorskan snurrar på slangen var trettionde minut och får på så sätt värkarna att starta och modermunnen att öppna sig. Slangen ramlar ofta ut av sig själv när modermunnen öppnat sig 3-4 centimeter, i annat fall tar man ut den. Därefter tar man hål på fosterhinnorna för att få i gång värkarbetet. Ofta ger man också ett värkstimulerande dropp.

Källa: vardguiden.se

onsdag 9 mars 2011

Allt klart!

Nu är allt klart inför bebisens ankomst. Sängen väntar, skötbordet står redo och barnvagnen är bäddad. Jag har haft en massa förvärkar sista dagarna, så jag hoppas verkligen att de gör verkan; att livmodertappen utplånats och att jag börjat öppna mig. Är man omföderska kan man tydligen vara öppen 2-3 cm i ett par veckor...

Barnmorskan berättade vid dagens undersökning att bebisen ligger riktigt långt ner och att huvudet är fixerat. Wiii, inte länge kvar nu med andra ord!

Resultat av dagens MVC-besök.
SF-mått (livmoderns storlek): 34 cm
Fosterläge: Huvud nedåt
Föregående fosterdel: Fixerat
Fosterljud: 132 slag/min


v 36+5