Idag har Fredrik och jag besökt MVC. Först en halvtimme hos barnmorskan, sedan nästa halvtimme hos läkaren.
Barnmorskan mätte magen och lyssnade på bebisens hjärta. Allt var bara bra, livmoderns storlek ligger precis på normalkurvan för den här graviditetsveckan och bebisens hjärta pickade på med 140 slag/minut. Bebisen tyckte inte alls om när barnmorskan skulle lyssna på hjärtslagen utan krumbuktade i magen och gav mig en ordentlig kick. Även om de hårda sparkarna och de kraftiga rörelserna gör ont är det roligt att se att pyret reagerar så starkt på beröring. ♥
Både hos barnmorskan och läkaren gick nästan hela halvtimmen åt att prata om foglossningarna som varit värre än någonsin sista två eftermiddagarna och kvällarna. I förrgår låg jag utslagen i soffan hela kvällen och började på allvar överväga om jag skulle klara av att vara hemma eller om jag skulle tvingas ta mig till lasarettet för att få hjälp med smärtlindring. När jag till slut lyckats ta mig till sängen somnade jag omedelbart, helt utmattad. Igår gick det värsta över efter en dryg timme och jag kunde börja röra mig lite igen. Får se vad kvällen har att ge...
Samtalen med barnmorskan och läkaren idag kan sammanfattas som följer:
1. En stor förståelse från dem båda. Måhända att det låter fånigt, men det är oerhört viktigt för mig att få bekräftat att det här är en hemskt jobbig graviditet på grund av smärtan och inte något jag inbillar mig, att foglossningarna faktiskt räknas som "mycket svåra" och inte alls är något normaltillstånd samt framförallt att det är ok för både Fredrik och mig att bli ledsna/deppiga, frustrerade eller arga för allt vad det innebär att jag har ont. Vi behöver inte alltid ta det med gott mod och tänka att "det går snart över" och "ni får ju något underbart för mödan" utan att de mörkare känsloyttringarna också är ok.
2. Order till mig: Gör inget hemma som är mer ansträngande än att gå, sitta eller ligga. Alltså inga hushållssysslor m.m. Tack älskade Fredrik för att du så självklart och kravlöst ställer upp på allt det här och dessutom så påstridigt envisas med att jag ska vila! ♥
3. Åk in till förlossningen om förvärkarna eller foglossningarna blir outhärdliga eller oroande. Åk hellre in en gång för mycket än en gång för lite. Även om det ses som en sista utväg finns alltid möjligheten att bli inlagd.
4. Var inte rädd för att smärtlindra så mycket som möjligt, hela dagar med TENS, maxdos Panodil osv.
Läkaren rådde oss till att om jag får lika besvärligt igen som jag hade i förrgår då ska vi åka in. Är lite blandade känslor måste jag erkänna. Vi har varit in på ganska många kontroller på förlossningen under de föregående graviditeterna och det är inte speciellt roligt att sitta där och vänta för att ett par timmar senare få åka hem. Men samtidigt är de alltid lika välkomnande och hjälpsamma. Sedan är det såklart alltid skönt att de kollar så bebisen mår bra och inga risker finns för att förlossningen ska sätta igång för tidigt.
Så... efter dagens läkarbesök är jag nu sjukskriven fram till sista mars, på beräknad BF-dag. 64 dagar kvar...
LÄNGTAR EFTER DIG PYRET! ♥
v30+5
onsdag 26 januari 2011
måndag 24 januari 2011
Nytvättade bebiskläder
Förra graviditeten monterade vi inte ens bebissängen innan bebisen fötts. Jag inbillade mig att allt vi gjorde innan förlossningen bara ökade risken för att det skulle vara något fel även på den bebisen. Inte så logiskt inser jag i efterhand, men då var det helt rimliga tankar.
Det här gången är jag glad och förväntansfull inför förlossningen istället för rädd och orolig. Jag njuter av att ha börjat med förberedelserna inför bebisens ankomst. De känns bra att sprida de glädjefyllda förberedelserna över de kommande veckorna, dessutom tyder allt på att jag kommer ha ännu svårare att röra mig sista veckorna.
Igår tvättade jag de minsta bebiskläderna. Längtan efter pyret var större än någonsin när jag stod där och vek ned kläderna i byrålådan. ♥
Vad tror ni? Kommer vi få använda den röda klänningen eller den blå bodyn?
Å till alla er som skriker "genus", en nyfödd liten bebis vill jag klä i färger som skvallrar om könet. :)
Det här gången är jag glad och förväntansfull inför förlossningen istället för rädd och orolig. Jag njuter av att ha börjat med förberedelserna inför bebisens ankomst. De känns bra att sprida de glädjefyllda förberedelserna över de kommande veckorna, dessutom tyder allt på att jag kommer ha ännu svårare att röra mig sista veckorna.
Igår tvättade jag de minsta bebiskläderna. Längtan efter pyret var större än någonsin när jag stod där och vek ned kläderna i byrålådan. ♥
Vad tror ni? Kommer vi få använda den röda klänningen eller den blå bodyn?Å till alla er som skriker "genus", en nyfödd liten bebis vill jag klä i färger som skvallrar om könet. :)
Älskar att sitta med händerna på magen och känna bebisens rörelser. Pyret börjar bli så stor nu att man kan känna den stora knölen som är bebisens rumpa eller huvud. Ibland ser man också en mindre knöl bukta ut och röra sig, har lite svårt att avgöra om det är en hand eller en fot med tror för det mesta på det senare.
Din bebis är ungefär 28 cm från hjässan till rumpan (43 cm i utsträckt tillstånd) och väger cirka 1,5 kg. Den har legat i fosterställning, med benen uppdragna, i några veckor vid det här laget. Bebisen har fortfarande en bra bit kvar att växa – den kommer att öka ungefär ett kilo till i vikt den här månaden. Och om nio veckor är den redo att träffa dig för första gången!
Källa: Pampers.se
v 30+3
Din bebis är ungefär 28 cm från hjässan till rumpan (43 cm i utsträckt tillstånd) och väger cirka 1,5 kg. Den har legat i fosterställning, med benen uppdragna, i några veckor vid det här laget. Bebisen har fortfarande en bra bit kvar att växa – den kommer att öka ungefär ett kilo till i vikt den här månaden. Och om nio veckor är den redo att träffa dig för första gången!
Källa: Pampers.se
v 30+3
Etiketter:
Bilder,
Graviditetsmånad 8,
Graviditetsvecka 31-32
fredag 21 januari 2011
Yippie!
30+0 idag, ännu ett delmål passerat! :)
Sedan i söndags har jag börjat få allt mer förvärkar. De är kraftiga och kommer ibland lite för tätt för min smak. Ett par gånger har jag blivit rätt orolig och funderat på om jag måste åka till förlossningen för att få Bricanyl som lugnar ner värkarna, men än så länge har de gått över. Barnmorskan berättade att så länge de inte är regelbundna och kommer tätare än var tionde minut så är de ofarliga och påverkar inte livmodertappen.
Vissa dagar när jag haft omkring 20 värkar per dag tryter orken och modet. Det räcker tydligen inte med riktigt besvärliga foglossningar, "mer smärta till omföderskorna" tycker tydligen naturen...
Igår kväll vid ca 22:15 när vi lagt oss började bebisen hicka. Var tredje sekund (ja, jag räknade) hoppade magen till. Å inte sådär mysigt i överändan av magen, nej ner mot urinblåsan varenda gång såklart. Mellan varje hick passade bebisen på att böka runt en massa. Efter fem minuter började jag nästan få panik och bad Fredrik lägga handen på magen, bebisen brukar nämligen lugna ner sig då. Efter ytterligare fem minuter säger Fredrik "Om bebisen ska vara såhär bråkig vid den här tidpunkten på dygnet efter att den kommit ut, då får DU ta hand om den." Min respons blev ett roat fnissande. Men idag tänker jag lite panikslaget på sena kvällar, vakennätter och tidiga mornar. Så få timmars sömn jag har framför mig närmsta åren, i alla fall om bebisen påminner ens lite om storebror Melvin.
Men... trots alla bekymmer som jag har nu och kommer ha när bebisen har fötts längtar jag ändå hopplöst mycket efter pyret där inne! Å jag ångrar inte en enda sekund att vi bestämde oss för att skaffa det här barnet. ♥
Sedan i söndags har jag börjat få allt mer förvärkar. De är kraftiga och kommer ibland lite för tätt för min smak. Ett par gånger har jag blivit rätt orolig och funderat på om jag måste åka till förlossningen för att få Bricanyl som lugnar ner värkarna, men än så länge har de gått över. Barnmorskan berättade att så länge de inte är regelbundna och kommer tätare än var tionde minut så är de ofarliga och påverkar inte livmodertappen.
Vissa dagar när jag haft omkring 20 värkar per dag tryter orken och modet. Det räcker tydligen inte med riktigt besvärliga foglossningar, "mer smärta till omföderskorna" tycker tydligen naturen...
Igår kväll vid ca 22:15 när vi lagt oss började bebisen hicka. Var tredje sekund (ja, jag räknade) hoppade magen till. Å inte sådär mysigt i överändan av magen, nej ner mot urinblåsan varenda gång såklart. Mellan varje hick passade bebisen på att böka runt en massa. Efter fem minuter började jag nästan få panik och bad Fredrik lägga handen på magen, bebisen brukar nämligen lugna ner sig då. Efter ytterligare fem minuter säger Fredrik "Om bebisen ska vara såhär bråkig vid den här tidpunkten på dygnet efter att den kommit ut, då får DU ta hand om den." Min respons blev ett roat fnissande. Men idag tänker jag lite panikslaget på sena kvällar, vakennätter och tidiga mornar. Så få timmars sömn jag har framför mig närmsta åren, i alla fall om bebisen påminner ens lite om storebror Melvin.
Men... trots alla bekymmer som jag har nu och kommer ha när bebisen har fötts längtar jag ändå hopplöst mycket efter pyret där inne! Å jag ångrar inte en enda sekund att vi bestämde oss för att skaffa det här barnet. ♥
Etiketter:
Bilder,
Graviditetsmånad 8,
Graviditetsvecka 31-32
fredag 14 januari 2011
Rapportering
Här kommer en lång rapport om det mesta som pågår omkring magen nu. :)
Foglossningar
Besvären har varit väldigt upp och ner under helgerna, dels över veckorna men även över dagen. Vissa dagar kan jag inte gå utan kryckorna, en morgon kunde jag inte ens klä på mig byxorna och fick gråtande be Fredrik om hjälp. Andra stunder är det bättre och jag klarar plocka upp lite här hemma, gå en liten vända i en mataffär med kryckornas hjälp eller till och med laga middag. Det går ganska bra att gå korta bitar åt taget, men när jag ska gå en längre sträcka utan att stanna till, som exempelvis från butikskassan ut till bilen eller från lasarettets entré till specialistmödravården så går det inte alls lika bra. Trots att jag har kryckorna är sista biten en pina även om jag tar myrsteg och försöker variera det ben jag tar första steget med.
Foglossningarna har också sista veckorna medfört att benen emellanåt domnar bort och att jag fått ont i flera muskler som kompenserar för instabiliteten i bäckenet, bland annat i ryggen och baksidan av benen.
Akupunktur
I tisdags besökte vi ännu en gång barnmorskan på specialistmödravården som hjälper oss med akupunkturen. Hon är verkligen en fantastisk kvinna som gör att livet känns lättare att leva varje gång jag går ut därifrån. Den här gången fick Fredrik lära sig att sätta nålar på baksidan av mitt öra. Det är tydligen baksidan av örat som styr musklerna och eftersom jag blivit så beröringsöm på ryggen så tyckte hon att det passade bra att sätta några nålar på muskelpunkterna. När jag kom hem var supertrött och behövde verkligen en tupplur. Men hur skulle jag kunna sova med nålar både på fram- och baksidan av båda öronen samt en öm rygg? Efter mycket omflyttande av en massa kuddar i soffan lyckades jag till slut hitta en bekväm ställning som innebar att jag inte riskerade att vrida på huvudet i sömnen. Vaknade utvilad 2½ timme senare. :)
TENS
Fick en egen TENS av svärföräldrarna i julklapp, med fyra olika kanaler. Det innebär alltså att jag kan ha åtta plattor kopplade på kroppen och kan ställa intensiteten på varje enskilt par med en knapp. Dessutom ligger kanalerna uppdelade på två kretsar, vilket gör att jag kan köra två olika program samtidigt (ex. om impulserna ska komma stötvis eller konstant). Tack vare hjälpen från barnmorskan på specialistmödravården har jag fått veta att jag kan (eller till och med ska) använda TENSen hela dagarna, att jag kan kan testa vilket av de fjorton förinställda programmen jag vill och kan dessutom kan använda alla åtta plattorna samtidigt, något jag inte vågat göra tidigare. Det enda jag inte får göra är att leda strömmen över magen.
Jag använder min nya tens flera timmar varje dag. Den är underbar! Förutom alla de andra funktionerna går det dessutom att skapa två egna program där jag också kan avgöra hur länge programmet ska hålla på innan den stänger av sig. Så nu ligger/sitter jag i en timme med TENSen, sedan försöker jag röra mig lite här hemma tills fogarna säger ifrån och då sätter jag mig en timme till.
Vikt
När jag var gravid med Pontus gick jag upp 14 kilo, med Tilda 17 kilo och med Melvin 21 kilo. Jag har hört (och uppenbarligen också förstått) att man ofta går upp mer och mer för varje graviditet och dessutom får allt svårare att bli av med de extra kilona efter förlossningen. Detta har alltså lett till att jag fasat för hur viktuppgången ska bli den här gången. Vägde mig en vecka innan jul och igen för ett par dagar sedan. Trots att godisintaget varit riktigt generöst under helgerna har jag bara gått upp ett kilo sedan dess, sammanlagt 11 kilo. Känns bra. :) Så nu är frågan... med 11 veckor kvar. Hur mycket till kommer jag att gå upp? Läser texter där det står att normal uppgång är 1-3 kilo per månad från och med nu.
Trötthet
Innan jul kändes det som att jag var hög på hormoner och inte behövde sova alls många timmar varje natt. Det har sista veckan vänt till en konstant trötthet, sover numera en stund nästan varenda dag. Det känns också att bebisen i magen blivit tyngre för orken att röra mig minskar varje vecka.
Bebisrörelser
Pyret i magen visar allt mer sin livliga sida, framförallt på kvällarna är sparkarna många och hårda. Ibland kommer kickarna mot urinblåsan eller andra obekväma ställen, men för det mesta på min högre nedre sida av magen. Vissa gånger sparkarna så kraftiga och många att det tills slut är omöjligt att inte bli irriterad över att det gör ont, även om jag älskar varenda liten rörelse där inne. Har också insett att jag måste börja lägga mig tidigare på kvällarna. Första halvtimmen timmen går nämligen åt att vänta på att bebisen ska sluta buffa runt, rörelser som är så kraftiga att jag omöjligt kan somna. Ska bli spännande att se om bebisen kommer att vara lika livlig på utsidan magen. :)
v 29+0
Foglossningar
Besvären har varit väldigt upp och ner under helgerna, dels över veckorna men även över dagen. Vissa dagar kan jag inte gå utan kryckorna, en morgon kunde jag inte ens klä på mig byxorna och fick gråtande be Fredrik om hjälp. Andra stunder är det bättre och jag klarar plocka upp lite här hemma, gå en liten vända i en mataffär med kryckornas hjälp eller till och med laga middag. Det går ganska bra att gå korta bitar åt taget, men när jag ska gå en längre sträcka utan att stanna till, som exempelvis från butikskassan ut till bilen eller från lasarettets entré till specialistmödravården så går det inte alls lika bra. Trots att jag har kryckorna är sista biten en pina även om jag tar myrsteg och försöker variera det ben jag tar första steget med.
Foglossningarna har också sista veckorna medfört att benen emellanåt domnar bort och att jag fått ont i flera muskler som kompenserar för instabiliteten i bäckenet, bland annat i ryggen och baksidan av benen.
Akupunktur
I tisdags besökte vi ännu en gång barnmorskan på specialistmödravården som hjälper oss med akupunkturen. Hon är verkligen en fantastisk kvinna som gör att livet känns lättare att leva varje gång jag går ut därifrån. Den här gången fick Fredrik lära sig att sätta nålar på baksidan av mitt öra. Det är tydligen baksidan av örat som styr musklerna och eftersom jag blivit så beröringsöm på ryggen så tyckte hon att det passade bra att sätta några nålar på muskelpunkterna. När jag kom hem var supertrött och behövde verkligen en tupplur. Men hur skulle jag kunna sova med nålar både på fram- och baksidan av båda öronen samt en öm rygg? Efter mycket omflyttande av en massa kuddar i soffan lyckades jag till slut hitta en bekväm ställning som innebar att jag inte riskerade att vrida på huvudet i sömnen. Vaknade utvilad 2½ timme senare. :)
TENS
Fick en egen TENS av svärföräldrarna i julklapp, med fyra olika kanaler. Det innebär alltså att jag kan ha åtta plattor kopplade på kroppen och kan ställa intensiteten på varje enskilt par med en knapp. Dessutom ligger kanalerna uppdelade på två kretsar, vilket gör att jag kan köra två olika program samtidigt (ex. om impulserna ska komma stötvis eller konstant). Tack vare hjälpen från barnmorskan på specialistmödravården har jag fått veta att jag kan (eller till och med ska) använda TENSen hela dagarna, att jag kan kan testa vilket av de fjorton förinställda programmen jag vill och kan dessutom kan använda alla åtta plattorna samtidigt, något jag inte vågat göra tidigare. Det enda jag inte får göra är att leda strömmen över magen.
Jag använder min nya tens flera timmar varje dag. Den är underbar! Förutom alla de andra funktionerna går det dessutom att skapa två egna program där jag också kan avgöra hur länge programmet ska hålla på innan den stänger av sig. Så nu ligger/sitter jag i en timme med TENSen, sedan försöker jag röra mig lite här hemma tills fogarna säger ifrån och då sätter jag mig en timme till.
Vikt
När jag var gravid med Pontus gick jag upp 14 kilo, med Tilda 17 kilo och med Melvin 21 kilo. Jag har hört (och uppenbarligen också förstått) att man ofta går upp mer och mer för varje graviditet och dessutom får allt svårare att bli av med de extra kilona efter förlossningen. Detta har alltså lett till att jag fasat för hur viktuppgången ska bli den här gången. Vägde mig en vecka innan jul och igen för ett par dagar sedan. Trots att godisintaget varit riktigt generöst under helgerna har jag bara gått upp ett kilo sedan dess, sammanlagt 11 kilo. Känns bra. :) Så nu är frågan... med 11 veckor kvar. Hur mycket till kommer jag att gå upp? Läser texter där det står att normal uppgång är 1-3 kilo per månad från och med nu.
Trötthet
Innan jul kändes det som att jag var hög på hormoner och inte behövde sova alls många timmar varje natt. Det har sista veckan vänt till en konstant trötthet, sover numera en stund nästan varenda dag. Det känns också att bebisen i magen blivit tyngre för orken att röra mig minskar varje vecka.
Bebisrörelser
Pyret i magen visar allt mer sin livliga sida, framförallt på kvällarna är sparkarna många och hårda. Ibland kommer kickarna mot urinblåsan eller andra obekväma ställen, men för det mesta på min högre nedre sida av magen. Vissa gånger sparkarna så kraftiga och många att det tills slut är omöjligt att inte bli irriterad över att det gör ont, även om jag älskar varenda liten rörelse där inne. Har också insett att jag måste börja lägga mig tidigare på kvällarna. Första halvtimmen timmen går nämligen åt att vänta på att bebisen ska sluta buffa runt, rörelser som är så kraftiga att jag omöjligt kan somna. Ska bli spännande att se om bebisen kommer att vara lika livlig på utsidan magen. :)
11 veckor kvar idag -
LÄNGTAR EFTER DIG BEBISEN! ♥
LÄNGTAR EFTER DIG BEBISEN! ♥
v 29+0
Etiketter:
Akupunktur,
Foglossningar,
Graviditetsmånad 8,
Graviditetsvecka 29-30,
TENS
onsdag 12 januari 2011
Inventering
Under helgen som var bar Fredrik ner alla kartonger med de viktigaste sakerna som kan behövas i hemmet när familjen ska få utökning med en liten bebis. Blev nästan gråtfärdig när jag insåg att det var 12 banankartonger. Det tog ett par dagar att sortera allt, mest på grund av att jag inte orkar stöka så långa stunder åt gången. Mycket av kläderna ska skänkas bort, lite ska sparas som minne och en del ska tvättas så bebisen i magen kan ha dem.
Har också börjat titta över vad som ska lånas/köpas osv. inför bebisens ankomst - babyskydd, bärsjal, barnvagn osv. Längtar verkligen vansinnigt mycket efter bebisen nu!

v 28+5
Har också börjat titta över vad som ska lånas/köpas osv. inför bebisens ankomst - babyskydd, bärsjal, barnvagn osv. Längtar verkligen vansinnigt mycket efter bebisen nu!

Passade på att ta en bild med mobilen mitt i allt sorterande.
v 28+5
Etiketter:
Bilder,
Graviditetsmånad 8,
Graviditetsvecka 29-30
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
