lördag 12 mars 2011

Tid för igångsättning!

Skrivet 1 mars:

Idag klockan 10:00 satt jag i väntsalen på Specialistmödravården tillsammans med mamma, Pontus och Melvin. Jag har haft en riktigt dålig natt och efter klockan 03:20 har jag endast slumrat en halvtimme, därför var tårarna nära till hands redan innan jag fått träffa läkaren.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av dagens läkarbesök, det enda jag visste var att vi skulle diskutera en tid för igångsättning. Från början kändes tanken på igångsättning skrämmande och inte alls rolig. Många tankar och känslor från Tildas förlossning kom tillbaka. Men sista veckorna har foglossningarna verkligen varit jobbiga; jag har haft ont, sovit dåligt och gråtit mycket så nu vill jag inget hellre än att bli igångsatt. Jag hade förberett en lista i huvudet över vilka punkter jag skulle ta upp hos läkaren som argument för att vi skulle få en igångsättningstid på BF-dagen den 31 mars.

När läkaren ropade upp mitt namn i korridoren reste jag mig ur rullstolen som Pontus kört mig i och med kryckornas hjälp tog jag mig in i undersökningsrummet. "Oj, vad du ser ut att ha det besvärligt", sa läkaren. När vi hade slagit oss ner på två stolar började läkaren med att berätta att det var för tidigt för en igångsättningstid idag, att det på sitt sätt därför var dumt att jag hade fått en tid redan nu. Plötsligt visste jag inte riktigt vad jag skulle tro. Jag insåg dock att min akupunkturbarnmorska antagligen redan haft ett långt samtal med läkaren och berättat om vår situation. Läkaren fortsatte berätta att från och med 37 fullgångna graviditetsveckor är bebisens sugreflex fullt utvecklad och den klarar av att hålla värmen själv. Därför skulle jag få en igångsättningstid den 10:e mars! Mina tårar började rinna! Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag utan att ens behöva strida för min sak skulle få en igångsättningstid tre veckor innan beräknat datum!

Läkaren gjorde en gynundersökning som visade att livmodertappen börjat förkorta sig och att bebisens huvud stod långt ner. Båda sakerna, tillsammans med att jag är omföderska, talar för att det ska gå bra att göra en igångsättning. Jag undrade om risker för komplikationer vid en igångsättning och läkaren svarade att hon aldrig skulle rekommendera en igångsättning om hon trodde att det var minsta fara för mig eller barnet.

Läkaren berättade att det fanns fyra alternativ till vad som kan hända den 10:e. På morgonen får vi komma in och så gör en läkare en gyn-undersökning. Vad den utvisar är sedan det som styr vad som kommer att hända.

1. Det ser lika ut som det gjorde den 1:a mars.
Då sätter de in en ballong i som långsamt fylls och på så sätt gör så att jag öppnar mig. Jag får ligga på en vårdavdelning under tiden. Jag svarar bra på ballongen och när jag är öppen omkring 4 cm får jag åka till förlossningen och så skrapar de fosterhinnorna.

2. Det ser lika ut som det gjorde den 1:a mars.
Då sätter de in en ballong i som långsamt fylls och på så sätt gör så att jag öppnar mig. Jag får ligga på en vårdavdelning under tiden. Jag svarar inte bra på ballongen. Då får den sitta inne i max 7 timmar och därefter plockar de ut den. I detta fall får jag åka till förlossningen dagen efter för att skrapa fosterhinnorna.

3. Jag har mognat ännu mer där nere än vad som skett den 1:a mars.
Då är chanserna stora att jag får åka direkt till förlossningen och så skrapar de fosterhinnorna så förlossningen sätter igång.

4. Bebisen ligger av någon anledning inte lika djupt ned som tidigare. Då får vi åka hem igen och vänta tills efter helgen för att då komma tillbaka för en ny undersökning.

Jag frågade läkaren vilket av dessa som var det troliga och hon svarade att vi skulle förvänta oss att det blev den 10:e! Det går inte att beskriva hur tacksam jag kände mig när jag gick ut från undersökningsrummet. Äntligen har den här evighetslånga graviditeten nått sitt slut!

Efter läkarbesöket gick jag direkt in till akupunkturbarnmorskan Mona. Hon undrade hur det gått och därmed kom tårarna på nytt. Jag berättade att jag fått en tid om 9 dagar, då kramade hon om mig och började också gråta för min skull. Så stod vi en lång stund. Efter att Mona satt nålarna och för sista gången sagt adjö gick jag ut i det folkfyllda väntrummet till mamma och barnen. Mamma såg frågande på mig och jag svarade kort "Inte nu". När vi kommit utanför avdelningens dörrar började tårarna att forsa ännu en gång och mamma frågade förvånat om något tråkigt hänt. Jag skakade på huvudet och lyckades pressa fram att vi fått en tid om 9 dagar. Mammas ögon tårades och barnen undrade förbryllat varför jag grät. "Mamma är glad" blev mitt svar.

Ballongmetoden innebär att man för in en kateter – en mjuk plastslang – med en specialballong fäst i ena änden genom livmoderhalsen och upp i livmodern. Sedan fylls ballongen med koksaltlösning. Ballongen trycker mot livmodermunnen vilket får en påverkan på de hormoner som hjälper till att starta förlossningen. Barnmorskan snurrar på slangen var trettionde minut och får på så sätt värkarna att starta och modermunnen att öppna sig. Slangen ramlar ofta ut av sig själv när modermunnen öppnat sig 3-4 centimeter, i annat fall tar man ut den. Därefter tar man hål på fosterhinnorna för att få i gång värkarbetet. Ofta ger man också ett värkstimulerande dropp.

Källa: vardguiden.se

onsdag 9 mars 2011

Allt klart!

Nu är allt klart inför bebisens ankomst. Sängen väntar, skötbordet står redo och barnvagnen är bäddad. Jag har haft en massa förvärkar sista dagarna, så jag hoppas verkligen att de gör verkan; att livmodertappen utplånats och att jag börjat öppna mig. Är man omföderska kan man tydligen vara öppen 2-3 cm i ett par veckor...

Barnmorskan berättade vid dagens undersökning att bebisen ligger riktigt långt ner och att huvudet är fixerat. Wiii, inte länge kvar nu med andra ord!

Resultat av dagens MVC-besök.
SF-mått (livmoderns storlek): 34 cm
Fosterläge: Huvud nedåt
Föregående fosterdel: Fixerat
Fosterljud: 132 slag/min


v 36+5

lördag 26 februari 2011

MVC - 35 fullgångna veckor

Besökte MVC igår, här kommer en liten rapport.

SF-mått (livmoderns storlek): 33 cm

Livmoderns storlek ligger mitt på normalkurvan. Skönt att det inte verkar vara en jättebebis där inne.

Fosterläge: Huvud nedåt
Precis som det ska vara. :)

Föregående fosterdel: Ruckbart
Bebisen har sjunkit ned och huvudet har gått från att vara rörligt till att bli ruckbart. Sista steget är "fixerat", men eftersom jag är omföderska är det inte säkert att huvudet blir fixerat förrän i samband med förlossningen.

Fosterljud: 132 slag/min


Barnmorskan berättade att från och med dagen igår (35 fullgångna graviditetsveckor) hamnar bebisen inte automatiskt på neonatalavdelningen om den skulle födas, utan detta avgörs från fall till fall. Även om jag inte tror på en för tidig födsel känns det ändå riktigt skönt att veta att vi kommit så långt att bebisen inte nödvändigtvis behöver extra behandling om den skulle födas.

Barnen följde med för första gången igår och fick lyssna på bebisens hjärtslag. När vi lämnat MVC frågade jag Melvin om han tyckte att hjärtat lät som ett tåg. "Ja, mamma. Tuuut tuuut sa det". Så vi får väl se om det är en bebis eller ett tutande tåg jag kommer att föda ut. ;)

Annars så märks det väl att magen sjunkit. Det är mycket svårare att ta sig upp ur soffan, jag har lättare att andas, det har bildats ett veck längst nere på magen där gravidmagen slutar och det börjar bli krångligt att torka sig efter toabesöken. :D

Bebisen sparkar så hårt ibland att jag närapå tappar andan och vissa gånger så ihärdigt att magen efter en stund blir riktigt öm där de hårdaste kickarna visat sig. Annars så märks det att bebisen har får allt trängre där inne, förutom sparkarna är de vilda rörelserna inte lika påtagliga.

I helgen har vi monterat liggdelen på barnvagnen och insett att det saknas tre delar. Som tur var hittade jag numret till tjejen vi köpte liggdelen av och hon sa direkt att hon skulle skicka de saknade delarna redan på måndag. Är riktigt tacksam för det, var rädd ett tag att vi skulle tvingas beställa reservdelar från en barnvagnsbutik. Hade väl kanske inte varit hela världen, men trist att behöva betala för något som vi borde fått med.

I morgon ska vi testa att montera babyskyddet i bilen, får se om vi lyckas. :D Sedan är det bara kvar att ta ner barnsängen och skötbädden från vinden. Men det får allt vänta ett par veckor till. :)

v 35+1

tisdag 22 februari 2011

Nålar i huvudet

Idag har vi träffat akupunkturbarnmorskan igen. Efter att ha gråtit nästan varenda dag i två veckor lovade jag Fredrik att försöka att inte gråta hos barnmorskan. Så snart vi steg innanför dörren frågade Mona "Hur är det med dig då?" och därmed kom tårarna... Har haft riktigt ont sista dagarna och sover fruktansvärt dåligt på nätterna, så det är kanske inte så undra på att tårarna kommer lätt...

Efter en stunds samtal om vår vardag var det dags att börja med nålarna. Så nu har jag omkring 7 långtidsnålar och 25 vanliga nålar på fram- och baksidan av öronen. Dessutom har jag fått lära mig att sätta 5 nålar på mig själv i hårbotten. Så nu är meningen att jag ska sätta de nålarna varje eftermiddag och sedan sova med dem på nätterna, får se hur det går... Jag som alltid varit (och fortfarande till viss del är) så otroligt rädd för sprutor kan inte riktigt förstå att jag utsätter mig för allt detta utan att tveka eller ifrågasätta.


Under dagens besök fick vi också en tid för läkarbesök på Specialistmödravården om en vecka. För att prata lite om vår situation och om att få en eventuell tid för igångsättning av förlossningen, som jag hoppas att vi ska få senast fem dagar efter beräknat datum.

v34+4

lördag 12 februari 2011

MVC - 33 fullgångna veckor

Det viktiga först. Jag känner mig trygg och lugn i bebisens välmående och utveckling. Bebisen hickar omkring fem gånger per dag. Klart att det är irriterande många gånger, men samtidigt är det för mig ett stort friskhetstecken. Älskar att känna bebisen rörelser och kan inte låta bli att närapå fnissa när den livliga bebisen försvårar vissa undersökningar för barnmorskorna.

Resultat från besöket på MVC igår:
Alla mina värden (blodtryck, järnvärde, Hb, glukos) var bara bra. Måttet på livmodern stämmer bra mot viktuppskattningen vid ultraljudet (d.v.s. straxt över normalkurvan), bebisens hjärtslag var fina (148 slag/min) och den låg med huvudet nedåt. Bebisen sprattlade och flyttade sig så mycket när barnmorskan skulle lyssna på hjärtslagen att hon till slut tryckte med handen hårt på min mage bredvid bebisen för att den inte skulle kunna vända sig så lätt. Leende sa hon "barnmorskan som gjorde ultraljudet har skrivit "livligt barn", jag håller med".

Dessutom tror jag äntligen att vi börjat närma oss ett par pojk- och flicknamn som vi tycker om. Fast vilka de är tänker jag inte berätta förrän bebisen kommer ut. ;)


Det mindre viktiga (fast ändock påverkar mina dagar mycket).
Trodde inte att det var möjligt, men jag går sämre, är stelare och har ondare än tidigare. Barnmorskan fick hjälpa mig att lyfta upp benen på britsen när hon skulle känna på livmodern, jag klarade helt enkelt inte av det själv. Mina tårar började nästan rinna när hon sedan tryckte måttbandet mot mitt bäcken för att mäta livmoderns storlek. Jag sover än sämre på nätterna, de kliande utslagen på ryggen jag får av TENSen blir bara fler och jag gråter av utmattning varje dag. En fika på Kupolen som jag såg som ett skönt break i vardagen förra helgen känns som en omöjlighet idag. Jag längtar efter nästa besök hos akupunkturbarnmorskan, hoppas och tror att hon, Fredrik och jag ska kunna komma fram till en bra plan för graviditetens sista tid.


v 33+1

torsdag 10 februari 2011

49 dagar kvar... en evighet!

Idag känns det som en evighet tills bebisen tänkt komma ut. Så ni som inte tycker om negativa inägg, sluta läs NU.

¤ Jag får allt svårare att gå på grund av foglossningarna och sover riktigt dåligt om nätterna trots att jag bullar upp med tre kuddar omkring magen och benen och har stor hjälp av glidmattan när jag ska vända mig.
¤ Så snart jag ligger på rygg får jag hjärtklappning som aldrig tycks vilja ge med sig. Detta gör att jag inte längre kan ha akupunkturnålar i båda öronen eftersom enda sättet att vila med nålar i båda öronen är att ligga på rygg.
¤ Sista två kvällarna har hjärtklappningen kommit så snart jag lagt mig på kvällen, trots att jag inte legat på rygg utan på vänster sida, vilken ska vara är den bästa i slutet av graviditeten. Hjärtklappningen kommer ändå och vill inte ge med sig förrän efter en bra stund. Riktigt obehagligt!
¤ TENSen är den smärtlindring som jag tycker är bäst vid de värsta besvären. Nu har jag fått allergiska kliande utslag efter TENSplattorna. Försöker flytta plattorna från dag till dag nu, i ett desperat försök att utslagen ska ge med sig, även om plattorna inte ger riktigt lika bra effekt på alla ställen.
¤ Jag är så beröringsöm på ryggen att Fredrik inte ens kan ligga och hålla om mig på kvällen längre.
¤ Trots att det är sju veckor kvar till bebisens beräknade ankomst har jag redan svårt att resa mig ur soffan eller ännu värre från golvet när jag hamnat där. Magen är tung och fogarna värker.
¤ Magen börjar bli så tung att musklerna eller ligamenten på sidan av magen värker i slutet av dagen. På grund av detta måste jag lägga mig ett par gånger varje dag för att magen ska få vila. På kvällen är det omöjligt att sitta hela tiden, utan en vilopaus är nödvändig.

Jag är trött, trött, trött och Fredrik börjar också bli riktigt sliten på grund av allt ansvar han måste ta i hemmet samt att också pyssla om mig. Hoppas sista veckorna kommer att rusa fram så det här snart är över! Längtar efter dig pyret!

v32+6

torsdag 3 februari 2011

Tillväxtultraljud

Idag har vi gjort ännu ett besök på specialistmödravården. Först ett besök hos barnmorskan Mona som ger mig akupunktur och sedan hos barnmorskan Ammi som gjorde ett tillväxtultraljud.

Mona undrade som vanligt vart och hur mina besvär yttrar sig just nu och satte nålarna efter det. Idag var första gången sedan vi började hos henne som hon satte nålarna och inte Fredrik. Antar att hon inte tycker att han behöver träna mer. :) Vi pratade även om tiden fram till förlossningen och hur dels jag men även Fredrik och jag tillsammans ska göra med stora och små saker. Det känns riktigt bra när jag ser att människor vi möter även bryr sig om Fredrik och förstår hur jobbigt detta är även för honom.

När vi var klara hos Mona gick vi bara tvärs över korridoren och in till Ammi som väntade vid ultraljudsmaskinen. När man gör ett ultraljud så sent i graviditeten är varje kroppsdel så stor på skärmen och det är svårt att få en riktigt bra uppfattning om vad man ser . Trots detta kunde vi se en hel del av bebisen under tiden som barnmorskan mätte och undersökte. Ammi visade oss bland annat bebisens hår i nacken, det är helt fantastiskt vad vissa saker blir tydliga med de nya ultraljudsmaskinerna. Så nu vet vi att det inte är en skallig bebis där inne iaf, att bebisens huvud ligger längst upp under mina revben, att fötterna ligger nere i min högra ljumske och att händerna finns på min högra sida av magen. Något som stämmer mycket bra med hur jag känt bebisrörelserna sista tiden. Bebisen får ligga med huvudet uppåt i tre veckor till, sedan bör den ha vänt på sig inför förlossningen. Minns att Melvin vände sig precis på gränsen för att vi skulle slippa vändningsförsök.

Allt var bara bra med bebisen. "Normal hjärtaktivitet. Normala andningsrörelser. Normala fosterrörelser. Normal fostervattenmängd." Känns underbart!

Dagens mått:
Skallbredd: 83 mm
Bukdiameter: 92 mm (magens diameter sedd i genomskärning)
Förväntad vikt: 1953 g
Beräknad vikt: 2037 g



Bebisen var inte direkt villig att ställa upp på fotografering idag. Barnmorskan gjorde flera försök under undersökningen att få en fin ansiktsbild, men hela tiden var ansiktet gömt bakom de små händerna. Det här är bästa bilden hon fick till, med den vita pannan till vänster, och sedan nästippen till höger om den och därefter händerna.

v 31+6

onsdag 26 januari 2011

Barnmorske- och läkarbesök

Idag har Fredrik och jag besökt MVC. Först en halvtimme hos barnmorskan, sedan nästa halvtimme hos läkaren.

Barnmorskan mätte magen och lyssnade på bebisens hjärta. Allt var bara bra, livmoderns storlek ligger precis på normalkurvan för den här graviditetsveckan och bebisens hjärta pickade på med 140 slag/minut. Bebisen tyckte inte alls om när barnmorskan skulle lyssna på hjärtslagen utan krumbuktade i magen och gav mig en ordentlig kick. Även om de hårda sparkarna och de kraftiga rörelserna gör ont är det roligt att se att pyret reagerar så starkt på beröring. ♥

Både hos barnmorskan och läkaren gick nästan hela halvtimmen åt att prata om foglossningarna som varit värre än någonsin sista två eftermiddagarna och kvällarna. I förrgår låg jag utslagen i soffan hela kvällen och började på allvar överväga om jag skulle klara av att vara hemma eller om jag skulle tvingas ta mig till lasarettet för att få hjälp med smärtlindring. När jag till slut lyckats ta mig till sängen somnade jag omedelbart, helt utmattad. Igår gick det värsta över efter en dryg timme och jag kunde börja röra mig lite igen. Får se vad kvällen har att ge...

Samtalen med barnmorskan och läkaren idag kan sammanfattas som följer:
1. En stor förståelse från dem båda. Måhända att det låter fånigt, men det är oerhört viktigt för mig att få bekräftat att det här är en hemskt jobbig graviditet på grund av smärtan och inte något jag inbillar mig, att foglossningarna faktiskt räknas som "mycket svåra" och inte alls är något normaltillstånd samt framförallt att det är ok för både Fredrik och mig att bli ledsna/deppiga, frustrerade eller arga för allt vad det innebär att jag har ont. Vi behöver inte alltid ta det med gott mod och tänka att "det går snart över" och "ni får ju något underbart för mödan" utan att de mörkare känsloyttringarna också är ok.
2. Order till mig: Gör inget hemma som är mer ansträngande än att gå, sitta eller ligga. Alltså inga hushållssysslor m.m. Tack älskade Fredrik för att du så självklart och kravlöst ställer upp på allt det här och dessutom så påstridigt envisas med att jag ska vila! ♥
3. Åk in till förlossningen om förvärkarna eller foglossningarna blir outhärdliga eller oroande. Åk hellre in en gång för mycket än en gång för lite. Även om det ses som en sista utväg finns alltid möjligheten att bli inlagd.
4. Var inte rädd för att smärtlindra så mycket som möjligt, hela dagar med TENS, maxdos Panodil osv.

Läkaren rådde oss till att om jag får lika besvärligt igen som jag hade i förrgår då ska vi åka in. Är lite blandade känslor måste jag erkänna. Vi har varit in på ganska många kontroller på förlossningen under de föregående graviditeterna och det är inte speciellt roligt att sitta där och vänta för att ett par timmar senare få åka hem. Men samtidigt är de alltid lika välkomnande och hjälpsamma. Sedan är det såklart alltid skönt att de kollar så bebisen mår bra och inga risker finns för att förlossningen ska sätta igång för tidigt.

Så... efter dagens läkarbesök är jag nu sjukskriven fram till sista mars, på beräknad BF-dag. 64 dagar kvar...

LÄNGTAR EFTER DIG PYRET! ♥

v30+5

måndag 24 januari 2011

Nytvättade bebiskläder

Förra graviditeten monterade vi inte ens bebissängen innan bebisen fötts. Jag inbillade mig att allt vi gjorde innan förlossningen bara ökade risken för att det skulle vara något fel även på den bebisen. Inte så logiskt inser jag i efterhand, men då var det helt rimliga tankar.

Det här gången är jag glad och förväntansfull inför förlossningen istället för rädd och orolig. Jag njuter av att ha börjat med förberedelserna inför bebisens ankomst. De känns bra att sprida de glädjefyllda förberedelserna över de kommande veckorna, dessutom tyder allt på att jag kommer ha ännu svårare att röra mig sista veckorna.

Igår tvättade jag de minsta bebiskläderna. Längtan efter pyret var större än någonsin när jag stod där och vek ned kläderna i byrålådan. ♥

Vad tror ni? Kommer vi få använda den röda klänningen eller den blå bodyn?
Å till alla er som skriker "genus", en nyfödd liten bebis vill jag klä i färger som skvallrar om könet. :)


Älskar att sitta med händerna på magen och känna bebisens rörelser. Pyret börjar bli så stor nu att man kan känna den stora knölen som är bebisens rumpa eller huvud. Ibland ser man också en mindre knöl bukta ut och röra sig, har lite svårt att avgöra om det är en hand eller en fot med tror för det mesta på det senare.


Din bebis är ungefär 28 cm från hjässan till rumpan (43 cm i utsträckt tillstånd) och väger cirka 1,5 kg. Den har legat i fosterställning, med benen uppdragna, i några veckor vid det här laget. Bebisen har fortfarande en bra bit kvar att växa – den kommer att öka ungefär ett kilo till i vikt den här månaden. Och om nio veckor är den redo att träffa dig för första gången!
Källa: Pampers.se


v 30+3

fredag 21 januari 2011

Yippie!

30+0 idag, ännu ett delmål passerat! :)

Graviditetsvecka 30+0, 10 veckor kvar...

Sedan i söndags har jag börjat få allt mer förvärkar. De är kraftiga och kommer ibland lite för tätt för min smak. Ett par gånger har jag blivit rätt orolig och funderat på om jag måste åka till förlossningen för att få Bricanyl som lugnar ner värkarna, men än så länge har de gått över. Barnmorskan berättade att så länge de inte är regelbundna och kommer tätare än var tionde minut så är de ofarliga och påverkar inte livmodertappen.

Vissa dagar när jag haft omkring 20 värkar per dag tryter orken och modet. Det räcker tydligen inte med riktigt besvärliga foglossningar, "mer smärta till omföderskorna" tycker tydligen naturen...

Igår kväll vid ca 22:15 när vi lagt oss började bebisen hicka. Var tredje sekund (ja, jag räknade) hoppade magen till. Å inte sådär mysigt i överändan av magen, nej ner mot urinblåsan varenda gång såklart. Mellan varje hick passade bebisen på att böka runt en massa. Efter fem minuter började jag nästan få panik och bad Fredrik lägga handen på magen, bebisen brukar nämligen lugna ner sig då. Efter ytterligare fem minuter säger Fredrik "Om bebisen ska vara såhär bråkig vid den här tidpunkten på dygnet efter att den kommit ut, då får DU ta hand om den." Min respons blev ett roat fnissande. Men idag tänker jag lite panikslaget på sena kvällar, vakennätter och tidiga mornar. Så få timmars sömn jag har framför mig närmsta åren, i alla fall om bebisen påminner ens lite om storebror Melvin.

Men... trots alla bekymmer som jag har nu och kommer ha när bebisen har fötts längtar jag ändå hopplöst mycket efter pyret där inne! Å jag ångrar inte en enda sekund att vi bestämde oss för att skaffa det här barnet. ♥

fredag 14 januari 2011

Rapportering

Här kommer en lång rapport om det mesta som pågår omkring magen nu. :)

Foglossningar
Besvären har varit väldigt upp och ner under helgerna, dels över veckorna men även över dagen. Vissa dagar kan jag inte gå utan kryckorna, en morgon kunde jag inte ens klä på mig byxorna och fick gråtande be Fredrik om hjälp. Andra stunder är det bättre och jag klarar plocka upp lite här hemma, gå en liten vända i en mataffär med kryckornas hjälp eller till och med laga middag. Det går ganska bra att gå korta bitar åt taget, men när jag ska gå en längre sträcka utan att stanna till, som exempelvis från butikskassan ut till bilen eller från lasarettets entré till specialistmödravården så går det inte alls lika bra. Trots att jag har kryckorna är sista biten en pina även om jag tar myrsteg och försöker variera det ben jag tar första steget med.

Foglossningarna har också sista veckorna medfört att benen emellanåt domnar bort och att jag fått ont i flera muskler som kompenserar för instabiliteten i bäckenet, bland annat i ryggen och baksidan av benen.

Akupunktur
I tisdags besökte vi ännu en gång barnmorskan på specialistmödravården som hjälper oss med akupunkturen. Hon är verkligen en fantastisk kvinna som gör att livet känns lättare att leva varje gång jag går ut därifrån. Den här gången fick Fredrik lära sig att sätta nålar på baksidan av mitt öra. Det är tydligen baksidan av örat som styr musklerna och eftersom jag blivit så beröringsöm på ryggen så tyckte hon att det passade bra att sätta några nålar på muskelpunkterna. När jag kom hem var supertrött och behövde verkligen en tupplur. Men hur skulle jag kunna sova med nålar både på fram- och baksidan av båda öronen samt en öm rygg? Efter mycket omflyttande av en massa kuddar i soffan lyckades jag till slut hitta en bekväm ställning som innebar att jag inte riskerade att vrida på huvudet i sömnen. Vaknade utvilad 2½ timme senare. :)

TENS
Fick en egen TENS av svärföräldrarna i julklapp, med fyra olika kanaler. Det innebär alltså att jag kan ha åtta plattor kopplade på kroppen och kan ställa intensiteten på varje enskilt par med en knapp. Dessutom ligger kanalerna uppdelade på två kretsar, vilket gör att jag kan köra två olika program samtidigt (ex. om impulserna ska komma stötvis eller konstant). Tack vare hjälpen från barnmorskan på specialistmödravården har jag fått veta att jag kan (eller till och med ska) använda TENSen hela dagarna, att jag kan kan testa vilket av de fjorton förinställda programmen jag vill och kan dessutom kan använda alla åtta plattorna samtidigt, något jag inte vågat göra tidigare. Det enda jag inte får göra är att leda strömmen över magen.

Jag använder min nya tens flera timmar varje dag. Den är underbar! Förutom alla de andra funktionerna går det dessutom att skapa två egna program där jag också kan avgöra hur länge programmet ska hålla på innan den stänger av sig. Så nu ligger/sitter jag i en timme med TENSen, sedan försöker jag röra mig lite här hemma tills fogarna säger ifrån och då sätter jag mig en timme till.

Vikt
När jag var gravid med Pontus gick jag upp 14 kilo, med Tilda 17 kilo och med Melvin 21 kilo. Jag har hört (och uppenbarligen också förstått) att man ofta går upp mer och mer för varje graviditet och dessutom får allt svårare att bli av med de extra kilona efter förlossningen. Detta har alltså lett till att jag fasat för hur viktuppgången ska bli den här gången. Vägde mig en vecka innan jul och igen för ett par dagar sedan. Trots att godisintaget varit riktigt generöst under helgerna har jag bara gått upp ett kilo sedan dess, sammanlagt 11 kilo. Känns bra. :) Så nu är frågan... med 11 veckor kvar. Hur mycket till kommer jag att gå upp? Läser texter där det står att normal uppgång är 1-3 kilo per månad från och med nu.

Trötthet
Innan jul kändes det som att jag var hög på hormoner och inte behövde sova alls många timmar varje natt. Det har sista veckan vänt till en konstant trötthet, sover numera en stund nästan varenda dag. Det känns också att bebisen i magen blivit tyngre för orken att röra mig minskar varje vecka.

Bebisrörelser
Pyret i magen visar allt mer sin livliga sida, framförallt på kvällarna är sparkarna många och hårda. Ibland kommer kickarna mot urinblåsan eller andra obekväma ställen, men för det mesta på min högre nedre sida av magen. Vissa gånger sparkarna så kraftiga och många att det tills slut är omöjligt att inte bli irriterad över att det gör ont, även om jag älskar varenda liten rörelse där inne. Har också insett att jag måste börja lägga mig tidigare på kvällarna. Första halvtimmen timmen går nämligen åt att vänta på att bebisen ska sluta buffa runt, rörelser som är så kraftiga att jag omöjligt kan somna. Ska bli spännande att se om bebisen kommer att vara lika livlig på utsidan magen. :)


11 veckor kvar idag -
LÄNGTAR EFTER DIG BEBISEN!
♥

v 29+0

onsdag 12 januari 2011

Inventering

Under helgen som var bar Fredrik ner alla kartonger med de viktigaste sakerna som kan behövas i hemmet när familjen ska få utökning med en liten bebis. Blev nästan gråtfärdig när jag insåg att det var 12 banankartonger. Det tog ett par dagar att sortera allt, mest på grund av att jag inte orkar stöka så långa stunder åt gången. Mycket av kläderna ska skänkas bort, lite ska sparas som minne och en del ska tvättas så bebisen i magen kan ha dem.

Har också börjat titta över vad som ska lånas/köpas osv. inför bebisens ankomst - babyskydd, bärsjal, barnvagn osv. Längtar verkligen vansinnigt mycket efter bebisen nu!



Passade på att ta en bild med mobilen mitt i allt sorterande.


v 28+5

onsdag 22 december 2010

Dumma fogar och en sprattlande bebis

Idag var det tänkt att jag skulle få sovmorgon, men varken fogarna eller bebisen ville som jag. Vaknade av Melvin som gick omkring i hallen, kände omedelbart vilken värk jag hade i svanken och den där igenkännande huggande smärtan så snart jag försökte vända sida i sängen. När jag försiktigt och stånkande rullat (eller kanske mest glidit på glidlakanet) från höger sida till vänster gjorde bebisen i magen sig påmind genom att oavbrutet buffa omkring. Lika bra att stiga upp.

Morgonen sammanfattar den sista veckan ganska bra. Jag har haft riktigt besvärligt med fogarna. Det är minst en gång varje eftermiddag/kväll som jag blivit stående utan att kunna röra mig så Fredrik fått hämta kryckorna så jag kunnat ta mig till sängen eller soffan. Ett par gånger sista veckorna har jag också blivit liggande på sängen, kräkfärdig av smärtan utan att ens kunna vända mig om, varken med hjälp av glidlakanet eller med Fredriks hjälp. Efter värktabletter och en stunds vila har det slappt så pass att jag kunnat ta mig upp ur sängen och kunnat gå ett par vändor i hallen med hjälp av kryckorna. Det är en svår balans mellan aktivitet och vila för att jag ska må så bra som möjligt.

Den molande värken sitter i svanken och den huggande smärtan sitter fram på bäckenet. Den främre gör sig numera påmind så snart jag rör på mig. En gång i veckan har jag träffat en barnmorska på specialistmödravården som hjälpt mig med akupunktur. Fredrik har också lärt sig sätta både långtidsnålar (som skjuts in i örat omkring varannan vecka) och vanliga nålar. Tror att han är uppe i närmre 20 punkter som han kan sätta på nu. Tycker faktiskt att det är bättre de dagarna jag har mest nålar, så från och med i söndags sätter Fredrik nålar varenda morgon.


Som en kontrast mot allt det jobbiga rör sig bebisen allt livligare i magen. Nu känns det väl på utsidan av magen också och när den bökar på som mest gungar hela magen. Den mesta vakentiden är sent på kvällen. Verkar med andra ord som att vi får en kvällspigg bebis. Hoppas verkligen att det också innebär en morgontrött bebis. ;)

Längtar mer än någonsin efter att träffa pyret där inne, 99 dagar kvar idag! ♥

v25 + 5

Modebloggarna kör "dagens outfit", jag kör "dagens öra". ;)
Kanske ska tillägga att rodnaden på örat och sårskorpan är från en långtidsnål som barnmorskan plockade bort igår (de brukar för det mesta rasa bort av sig själv). Det är inte så ömt som det ser ut. :)

tisdag 7 december 2010

Testar akupunktur

17 dagsnålar (de långa) och 4 långtidsnålar (stiften) i öronen.

v 23+4

onsdag 1 december 2010

Sjukskriven

Har träffat läkaren på MVC idag. Tårarna rann när jag gick ut därifrån. Är helt sjukskriven till sista januari. Hade inte riktigt räknat med att det skulle bli såhär... även om jag börjat ana att det varit på väg i den här riktningen. Det kommer nog ta några dagar innan jag accepterar att viljan att jobba är större än kroppens förmåga. Läkaren tyckte att jag ska låta bli att köra bil och inte heller vara ensam hemma med pojkarna. Är så vansinnigt frustrerande att inte ens klara av att sköta barnen och hemmet. :(

Någonstans inom mig vet jag att läkaren har rätt, min kropp skriker att jag ska vila. Illamående, sammandragningar, ständig värk i fogarna i ryggen... Sammandragningarna är de mest oroande symptomen som visar på att jag överanstränger mig och enligt läkaren bör de lugna ner sig om jag vilar. Vill verkligen inte riskera att förlossningen sätter igång tidigare än vid fullgången tid. Det viktigaste för mig är att bebisen i magen mår och kommer att må bra. ♥

tisdag 30 november 2010

Rullstol

Nehepp, kanske börjar bli dags att inse att viljan att jobba är större än kroppen mäktar med just nu? :(

Hade ont av foglossningarna i söndags. Vid ett tillfälle fick Fredrik leda mig till soffan så jag skulle kunna lägga mig. Det gjorde så ont att jag kröp sista biten.

Igår kändes det rätt okej på morgonen. Tog mig till jobbet och arbetade ett par timmar, därefter vände det... Jag hade så ont att jag inte klarade av att ta mig ut från jobbet, inte ens med kryckornas hjälp. TENS:en gjorde bara smärtan värre och värktabletterna hjälpte inte. Låg på vilosängen i en timme med en förhoppning om att det skulle bli bättre så jag i alla fall kunde ta mig hem, vilket det såklart inte blev. Chefen undrade om han skulle ringa efter en ambulans, en idé jag inte alls var med på. Det hela slutade med att chefen fick låna en rullstol på apoteket och skjutsa mig ut till entrén där Fredriks bil väntade.

Är hemma från jobbet idag. Äter maxdos av Panodil, försöker vila men inte bli helt stillasittande. Har sedan tidigare en tid inbokad hos läkaren i morgon. Får se vad hon säger...

Trots att orken att jobba börjar tryta (på grund av värken) känns det inte alls bra att behöva gå hem med fyra månader kvar tills bebisens ankomst. Men samtidigt är jag riktigt rädd att det ska bli sådär igen. Det kändes hemskt att ligga där i sängen på jobbet och inte komma på hur jag skulle ta mig ut till bilen för att komma hem... Trots underbara och förstående jobbarkompisar var det inte roligt att sätta sig i rullstolen och inför deras ögon vara tvungen att bli skjutsad ut till dörren. :(

Nåja, ska man se krasst på det så är det egentligen obetydligt hur mamman mår så länge det efterlängtade pyret i magen sprattlar på. ♥

v 22 + 4

söndag 28 november 2010

Lilla magen

Såhär ser alltså magen ut efter 22 fullgångna veckor. Längtar verkligen efter pyret som sprattlar där inne. :)



v 22 + 2

onsdag 24 november 2010

Första MVC-besöket

Igår var jag på första "riktiga" besöket hos barnmorskan. Fredrik hade möte hela dagen så han kunde tyvärr inte följa, men det blir ju fler gånger. Det kändes riktigt bra att komma dit, få prata en stund och se att allt var ok.

Vi pratade om lite funderingar jag har inför förlossningen. Det är underligt... med tanke på att det är fjärde förlossningen jag har framför mig borde jag kanske ha koll på saker och ting, men så är det alltså inte. :)

Barnmorskan kände på livmodern och den var lagomt stor för den tid jag gått. Mätning kommer att ske nästa gång. Jag fick också lyssna på hjärtslagen, det är så underbart att höra ljudet som bekräftar att det är ett livsstarkt litet pyre där inne. Det lilla hjärtat pickade på med 150 slag/minut.

Annars då... jo, jag börjar redan bli riktigt trött på att vara gravid. Känns väl sådär med nästan halva graviditeten kvar.

Älskar att känna bebisens vilda rörelser (ingen av de andra barnen har varit såhär vilda i magen), men samtidigt så sparkar den så jag blir riktigt illamående emellanåt. Foglossningarna har varit bättre ett tag, men sista dagarna har det av någon okänd anledning blivit sämre igen. Jag har också börjat få allt mer besvärliga sammandragningar. Magen blir stenhård och jag får svårt att andas. Iförrgår eftermiddag kom de så snart jag ställde mig upp ur soffan. Igår var jag hemma från jobbet för att vila mig och idag händer samma sak igen. Slutar jobbet om en kvart, ska lägga mig en stund när jag kommer hem. Hoppas att det hjälper.

v 21 + 5

tisdag 16 november 2010

Drygt halvvägs!

I fredags var vi halvvägs in i graviditeten! Kan inte riktigt fatta att vi helt plötsligt är närmre förlossningen än graviditetens början. Ett mål avklarat, nästa mål är i graviditetsvecka 24. Från och med den veckan har barnet en god chans att överleva om det föds för tidigt.

Gravidkalender:
Från och vecka 21 vecka ökar skillnaderna i storleken hos olika barn. Vikten är ca 350 gram och längden ca 27 cm från hjässa till häl. Barnet tränar matsmältningsorganen genom att svälja fostervatten och kissa. Alla fingertopparna är täckta av små naglar.


Bebisen sprattlar på i magen. H*n har börjat sparka så hårt att det nästan gör ont emellanåt. Men jag njuter ändå, det är ju ett friskhetstecken. :)

Foglossningarna håller sig på en hanterbar nivå, så länge jag inte gör några större utsvävningar. Känns riktigt skönt att kunna jobba halvtid, hoppas att jag kan fortsätta jobba minst såhär mycket resten av graviditeten.

Sammandragningarna kommer och går, det märks att det blir bättre när jag tar det lugnt och inte stressar.

En vecka kvar till det första "riktiga" MVC besöket. Längtar!

v 20+4

onsdag 10 november 2010

En fantastisk dag!

Bebisen sprattlar i magen, snön faller ute och jag har fått sjukskrivningen beviljad hos försäkringskassan. Just den här stunden känns livet underbart! ♥

Det är november, den månad som handlar mest om storasyster. Med en bebis i magen blir dock sorgen inte total utan går hand i hand med glädjen.

Jag känner bebisens rörelser allt mer för varje dag som går. Det verkar som att den precis som sin mamma är på bra humör idag för den sprattlar mer än någonsin. :)

Jag har börjat få sammandragningar eller om jag ska kalla det förvärkar. Trots att det är fjärde graviditeten har jag inte riktigt förstått om det är synonymer eller olika saker... Har inte haft så kraftiga så tidigt i graviditeten föregående gånger. Ibland är de smärtsamma och ibland innebär de bara att magen hårdnar. Har läst mig till och insett att så länge de ger med sig när jag ändrar ställning så är de ofarliga. Endast ett sätt för livmodern att träna sig inför förlossningen.

Nu längtar jag tills det är dags att hämta pojkarna från dagis och lekis. Då blir det mys i snön. Undrar föresten om det finns några täckbyxor som rymmer min stora mage? Får bli gummiband och säkerhetsnålar tror jag. :D

v 19+5