tisdag 22 februari 2011

Nålar i huvudet

Idag har vi träffat akupunkturbarnmorskan igen. Efter att ha gråtit nästan varenda dag i två veckor lovade jag Fredrik att försöka att inte gråta hos barnmorskan. Så snart vi steg innanför dörren frågade Mona "Hur är det med dig då?" och därmed kom tårarna... Har haft riktigt ont sista dagarna och sover fruktansvärt dåligt på nätterna, så det är kanske inte så undra på att tårarna kommer lätt...

Efter en stunds samtal om vår vardag var det dags att börja med nålarna. Så nu har jag omkring 7 långtidsnålar och 25 vanliga nålar på fram- och baksidan av öronen. Dessutom har jag fått lära mig att sätta 5 nålar på mig själv i hårbotten. Så nu är meningen att jag ska sätta de nålarna varje eftermiddag och sedan sova med dem på nätterna, får se hur det går... Jag som alltid varit (och fortfarande till viss del är) så otroligt rädd för sprutor kan inte riktigt förstå att jag utsätter mig för allt detta utan att tveka eller ifrågasätta.


Under dagens besök fick vi också en tid för läkarbesök på Specialistmödravården om en vecka. För att prata lite om vår situation och om att få en eventuell tid för igångsättning av förlossningen, som jag hoppas att vi ska få senast fem dagar efter beräknat datum.

v34+4

lördag 12 februari 2011

MVC - 33 fullgångna veckor

Det viktiga först. Jag känner mig trygg och lugn i bebisens välmående och utveckling. Bebisen hickar omkring fem gånger per dag. Klart att det är irriterande många gånger, men samtidigt är det för mig ett stort friskhetstecken. Älskar att känna bebisen rörelser och kan inte låta bli att närapå fnissa när den livliga bebisen försvårar vissa undersökningar för barnmorskorna.

Resultat från besöket på MVC igår:
Alla mina värden (blodtryck, järnvärde, Hb, glukos) var bara bra. Måttet på livmodern stämmer bra mot viktuppskattningen vid ultraljudet (d.v.s. straxt över normalkurvan), bebisens hjärtslag var fina (148 slag/min) och den låg med huvudet nedåt. Bebisen sprattlade och flyttade sig så mycket när barnmorskan skulle lyssna på hjärtslagen att hon till slut tryckte med handen hårt på min mage bredvid bebisen för att den inte skulle kunna vända sig så lätt. Leende sa hon "barnmorskan som gjorde ultraljudet har skrivit "livligt barn", jag håller med".

Dessutom tror jag äntligen att vi börjat närma oss ett par pojk- och flicknamn som vi tycker om. Fast vilka de är tänker jag inte berätta förrän bebisen kommer ut. ;)


Det mindre viktiga (fast ändock påverkar mina dagar mycket).
Trodde inte att det var möjligt, men jag går sämre, är stelare och har ondare än tidigare. Barnmorskan fick hjälpa mig att lyfta upp benen på britsen när hon skulle känna på livmodern, jag klarade helt enkelt inte av det själv. Mina tårar började nästan rinna när hon sedan tryckte måttbandet mot mitt bäcken för att mäta livmoderns storlek. Jag sover än sämre på nätterna, de kliande utslagen på ryggen jag får av TENSen blir bara fler och jag gråter av utmattning varje dag. En fika på Kupolen som jag såg som ett skönt break i vardagen förra helgen känns som en omöjlighet idag. Jag längtar efter nästa besök hos akupunkturbarnmorskan, hoppas och tror att hon, Fredrik och jag ska kunna komma fram till en bra plan för graviditetens sista tid.


v 33+1

torsdag 10 februari 2011

49 dagar kvar... en evighet!

Idag känns det som en evighet tills bebisen tänkt komma ut. Så ni som inte tycker om negativa inägg, sluta läs NU.

¤ Jag får allt svårare att gå på grund av foglossningarna och sover riktigt dåligt om nätterna trots att jag bullar upp med tre kuddar omkring magen och benen och har stor hjälp av glidmattan när jag ska vända mig.
¤ Så snart jag ligger på rygg får jag hjärtklappning som aldrig tycks vilja ge med sig. Detta gör att jag inte längre kan ha akupunkturnålar i båda öronen eftersom enda sättet att vila med nålar i båda öronen är att ligga på rygg.
¤ Sista två kvällarna har hjärtklappningen kommit så snart jag lagt mig på kvällen, trots att jag inte legat på rygg utan på vänster sida, vilken ska vara är den bästa i slutet av graviditeten. Hjärtklappningen kommer ändå och vill inte ge med sig förrän efter en bra stund. Riktigt obehagligt!
¤ TENSen är den smärtlindring som jag tycker är bäst vid de värsta besvären. Nu har jag fått allergiska kliande utslag efter TENSplattorna. Försöker flytta plattorna från dag till dag nu, i ett desperat försök att utslagen ska ge med sig, även om plattorna inte ger riktigt lika bra effekt på alla ställen.
¤ Jag är så beröringsöm på ryggen att Fredrik inte ens kan ligga och hålla om mig på kvällen längre.
¤ Trots att det är sju veckor kvar till bebisens beräknade ankomst har jag redan svårt att resa mig ur soffan eller ännu värre från golvet när jag hamnat där. Magen är tung och fogarna värker.
¤ Magen börjar bli så tung att musklerna eller ligamenten på sidan av magen värker i slutet av dagen. På grund av detta måste jag lägga mig ett par gånger varje dag för att magen ska få vila. På kvällen är det omöjligt att sitta hela tiden, utan en vilopaus är nödvändig.

Jag är trött, trött, trött och Fredrik börjar också bli riktigt sliten på grund av allt ansvar han måste ta i hemmet samt att också pyssla om mig. Hoppas sista veckorna kommer att rusa fram så det här snart är över! Längtar efter dig pyret!

v32+6

torsdag 3 februari 2011

Tillväxtultraljud

Idag har vi gjort ännu ett besök på specialistmödravården. Först ett besök hos barnmorskan Mona som ger mig akupunktur och sedan hos barnmorskan Ammi som gjorde ett tillväxtultraljud.

Mona undrade som vanligt vart och hur mina besvär yttrar sig just nu och satte nålarna efter det. Idag var första gången sedan vi började hos henne som hon satte nålarna och inte Fredrik. Antar att hon inte tycker att han behöver träna mer. :) Vi pratade även om tiden fram till förlossningen och hur dels jag men även Fredrik och jag tillsammans ska göra med stora och små saker. Det känns riktigt bra när jag ser att människor vi möter även bryr sig om Fredrik och förstår hur jobbigt detta är även för honom.

När vi var klara hos Mona gick vi bara tvärs över korridoren och in till Ammi som väntade vid ultraljudsmaskinen. När man gör ett ultraljud så sent i graviditeten är varje kroppsdel så stor på skärmen och det är svårt att få en riktigt bra uppfattning om vad man ser . Trots detta kunde vi se en hel del av bebisen under tiden som barnmorskan mätte och undersökte. Ammi visade oss bland annat bebisens hår i nacken, det är helt fantastiskt vad vissa saker blir tydliga med de nya ultraljudsmaskinerna. Så nu vet vi att det inte är en skallig bebis där inne iaf, att bebisens huvud ligger längst upp under mina revben, att fötterna ligger nere i min högra ljumske och att händerna finns på min högra sida av magen. Något som stämmer mycket bra med hur jag känt bebisrörelserna sista tiden. Bebisen får ligga med huvudet uppåt i tre veckor till, sedan bör den ha vänt på sig inför förlossningen. Minns att Melvin vände sig precis på gränsen för att vi skulle slippa vändningsförsök.

Allt var bara bra med bebisen. "Normal hjärtaktivitet. Normala andningsrörelser. Normala fosterrörelser. Normal fostervattenmängd." Känns underbart!

Dagens mått:
Skallbredd: 83 mm
Bukdiameter: 92 mm (magens diameter sedd i genomskärning)
Förväntad vikt: 1953 g
Beräknad vikt: 2037 g



Bebisen var inte direkt villig att ställa upp på fotografering idag. Barnmorskan gjorde flera försök under undersökningen att få en fin ansiktsbild, men hela tiden var ansiktet gömt bakom de små händerna. Det här är bästa bilden hon fick till, med den vita pannan till vänster, och sedan nästippen till höger om den och därefter händerna.

v 31+6

onsdag 26 januari 2011

Barnmorske- och läkarbesök

Idag har Fredrik och jag besökt MVC. Först en halvtimme hos barnmorskan, sedan nästa halvtimme hos läkaren.

Barnmorskan mätte magen och lyssnade på bebisens hjärta. Allt var bara bra, livmoderns storlek ligger precis på normalkurvan för den här graviditetsveckan och bebisens hjärta pickade på med 140 slag/minut. Bebisen tyckte inte alls om när barnmorskan skulle lyssna på hjärtslagen utan krumbuktade i magen och gav mig en ordentlig kick. Även om de hårda sparkarna och de kraftiga rörelserna gör ont är det roligt att se att pyret reagerar så starkt på beröring. ♥

Både hos barnmorskan och läkaren gick nästan hela halvtimmen åt att prata om foglossningarna som varit värre än någonsin sista två eftermiddagarna och kvällarna. I förrgår låg jag utslagen i soffan hela kvällen och började på allvar överväga om jag skulle klara av att vara hemma eller om jag skulle tvingas ta mig till lasarettet för att få hjälp med smärtlindring. När jag till slut lyckats ta mig till sängen somnade jag omedelbart, helt utmattad. Igår gick det värsta över efter en dryg timme och jag kunde börja röra mig lite igen. Får se vad kvällen har att ge...

Samtalen med barnmorskan och läkaren idag kan sammanfattas som följer:
1. En stor förståelse från dem båda. Måhända att det låter fånigt, men det är oerhört viktigt för mig att få bekräftat att det här är en hemskt jobbig graviditet på grund av smärtan och inte något jag inbillar mig, att foglossningarna faktiskt räknas som "mycket svåra" och inte alls är något normaltillstånd samt framförallt att det är ok för både Fredrik och mig att bli ledsna/deppiga, frustrerade eller arga för allt vad det innebär att jag har ont. Vi behöver inte alltid ta det med gott mod och tänka att "det går snart över" och "ni får ju något underbart för mödan" utan att de mörkare känsloyttringarna också är ok.
2. Order till mig: Gör inget hemma som är mer ansträngande än att gå, sitta eller ligga. Alltså inga hushållssysslor m.m. Tack älskade Fredrik för att du så självklart och kravlöst ställer upp på allt det här och dessutom så påstridigt envisas med att jag ska vila! ♥
3. Åk in till förlossningen om förvärkarna eller foglossningarna blir outhärdliga eller oroande. Åk hellre in en gång för mycket än en gång för lite. Även om det ses som en sista utväg finns alltid möjligheten att bli inlagd.
4. Var inte rädd för att smärtlindra så mycket som möjligt, hela dagar med TENS, maxdos Panodil osv.

Läkaren rådde oss till att om jag får lika besvärligt igen som jag hade i förrgår då ska vi åka in. Är lite blandade känslor måste jag erkänna. Vi har varit in på ganska många kontroller på förlossningen under de föregående graviditeterna och det är inte speciellt roligt att sitta där och vänta för att ett par timmar senare få åka hem. Men samtidigt är de alltid lika välkomnande och hjälpsamma. Sedan är det såklart alltid skönt att de kollar så bebisen mår bra och inga risker finns för att förlossningen ska sätta igång för tidigt.

Så... efter dagens läkarbesök är jag nu sjukskriven fram till sista mars, på beräknad BF-dag. 64 dagar kvar...

LÄNGTAR EFTER DIG PYRET! ♥

v30+5

måndag 24 januari 2011

Nytvättade bebiskläder

Förra graviditeten monterade vi inte ens bebissängen innan bebisen fötts. Jag inbillade mig att allt vi gjorde innan förlossningen bara ökade risken för att det skulle vara något fel även på den bebisen. Inte så logiskt inser jag i efterhand, men då var det helt rimliga tankar.

Det här gången är jag glad och förväntansfull inför förlossningen istället för rädd och orolig. Jag njuter av att ha börjat med förberedelserna inför bebisens ankomst. De känns bra att sprida de glädjefyllda förberedelserna över de kommande veckorna, dessutom tyder allt på att jag kommer ha ännu svårare att röra mig sista veckorna.

Igår tvättade jag de minsta bebiskläderna. Längtan efter pyret var större än någonsin när jag stod där och vek ned kläderna i byrålådan. ♥

Vad tror ni? Kommer vi få använda den röda klänningen eller den blå bodyn?
Å till alla er som skriker "genus", en nyfödd liten bebis vill jag klä i färger som skvallrar om könet. :)


Älskar att sitta med händerna på magen och känna bebisens rörelser. Pyret börjar bli så stor nu att man kan känna den stora knölen som är bebisens rumpa eller huvud. Ibland ser man också en mindre knöl bukta ut och röra sig, har lite svårt att avgöra om det är en hand eller en fot med tror för det mesta på det senare.


Din bebis är ungefär 28 cm från hjässan till rumpan (43 cm i utsträckt tillstånd) och väger cirka 1,5 kg. Den har legat i fosterställning, med benen uppdragna, i några veckor vid det här laget. Bebisen har fortfarande en bra bit kvar att växa – den kommer att öka ungefär ett kilo till i vikt den här månaden. Och om nio veckor är den redo att träffa dig för första gången!
Källa: Pampers.se


v 30+3

fredag 21 januari 2011

Yippie!

30+0 idag, ännu ett delmål passerat! :)

Graviditetsvecka 30+0, 10 veckor kvar...

Sedan i söndags har jag börjat få allt mer förvärkar. De är kraftiga och kommer ibland lite för tätt för min smak. Ett par gånger har jag blivit rätt orolig och funderat på om jag måste åka till förlossningen för att få Bricanyl som lugnar ner värkarna, men än så länge har de gått över. Barnmorskan berättade att så länge de inte är regelbundna och kommer tätare än var tionde minut så är de ofarliga och påverkar inte livmodertappen.

Vissa dagar när jag haft omkring 20 värkar per dag tryter orken och modet. Det räcker tydligen inte med riktigt besvärliga foglossningar, "mer smärta till omföderskorna" tycker tydligen naturen...

Igår kväll vid ca 22:15 när vi lagt oss började bebisen hicka. Var tredje sekund (ja, jag räknade) hoppade magen till. Å inte sådär mysigt i överändan av magen, nej ner mot urinblåsan varenda gång såklart. Mellan varje hick passade bebisen på att böka runt en massa. Efter fem minuter började jag nästan få panik och bad Fredrik lägga handen på magen, bebisen brukar nämligen lugna ner sig då. Efter ytterligare fem minuter säger Fredrik "Om bebisen ska vara såhär bråkig vid den här tidpunkten på dygnet efter att den kommit ut, då får DU ta hand om den." Min respons blev ett roat fnissande. Men idag tänker jag lite panikslaget på sena kvällar, vakennätter och tidiga mornar. Så få timmars sömn jag har framför mig närmsta åren, i alla fall om bebisen påminner ens lite om storebror Melvin.

Men... trots alla bekymmer som jag har nu och kommer ha när bebisen har fötts längtar jag ändå hopplöst mycket efter pyret där inne! Å jag ångrar inte en enda sekund att vi bestämde oss för att skaffa det här barnet. ♥