måndag 24 januari 2011

Nytvättade bebiskläder

Förra graviditeten monterade vi inte ens bebissängen innan bebisen fötts. Jag inbillade mig att allt vi gjorde innan förlossningen bara ökade risken för att det skulle vara något fel även på den bebisen. Inte så logiskt inser jag i efterhand, men då var det helt rimliga tankar.

Det här gången är jag glad och förväntansfull inför förlossningen istället för rädd och orolig. Jag njuter av att ha börjat med förberedelserna inför bebisens ankomst. De känns bra att sprida de glädjefyllda förberedelserna över de kommande veckorna, dessutom tyder allt på att jag kommer ha ännu svårare att röra mig sista veckorna.

Igår tvättade jag de minsta bebiskläderna. Längtan efter pyret var större än någonsin när jag stod där och vek ned kläderna i byrålådan. ♥

Vad tror ni? Kommer vi få använda den röda klänningen eller den blå bodyn?
Å till alla er som skriker "genus", en nyfödd liten bebis vill jag klä i färger som skvallrar om könet. :)


Älskar att sitta med händerna på magen och känna bebisens rörelser. Pyret börjar bli så stor nu att man kan känna den stora knölen som är bebisens rumpa eller huvud. Ibland ser man också en mindre knöl bukta ut och röra sig, har lite svårt att avgöra om det är en hand eller en fot med tror för det mesta på det senare.


Din bebis är ungefär 28 cm från hjässan till rumpan (43 cm i utsträckt tillstånd) och väger cirka 1,5 kg. Den har legat i fosterställning, med benen uppdragna, i några veckor vid det här laget. Bebisen har fortfarande en bra bit kvar att växa – den kommer att öka ungefär ett kilo till i vikt den här månaden. Och om nio veckor är den redo att träffa dig för första gången!
Källa: Pampers.se


v 30+3

fredag 21 januari 2011

Yippie!

30+0 idag, ännu ett delmål passerat! :)

Graviditetsvecka 30+0, 10 veckor kvar...

Sedan i söndags har jag börjat få allt mer förvärkar. De är kraftiga och kommer ibland lite för tätt för min smak. Ett par gånger har jag blivit rätt orolig och funderat på om jag måste åka till förlossningen för att få Bricanyl som lugnar ner värkarna, men än så länge har de gått över. Barnmorskan berättade att så länge de inte är regelbundna och kommer tätare än var tionde minut så är de ofarliga och påverkar inte livmodertappen.

Vissa dagar när jag haft omkring 20 värkar per dag tryter orken och modet. Det räcker tydligen inte med riktigt besvärliga foglossningar, "mer smärta till omföderskorna" tycker tydligen naturen...

Igår kväll vid ca 22:15 när vi lagt oss började bebisen hicka. Var tredje sekund (ja, jag räknade) hoppade magen till. Å inte sådär mysigt i överändan av magen, nej ner mot urinblåsan varenda gång såklart. Mellan varje hick passade bebisen på att böka runt en massa. Efter fem minuter började jag nästan få panik och bad Fredrik lägga handen på magen, bebisen brukar nämligen lugna ner sig då. Efter ytterligare fem minuter säger Fredrik "Om bebisen ska vara såhär bråkig vid den här tidpunkten på dygnet efter att den kommit ut, då får DU ta hand om den." Min respons blev ett roat fnissande. Men idag tänker jag lite panikslaget på sena kvällar, vakennätter och tidiga mornar. Så få timmars sömn jag har framför mig närmsta åren, i alla fall om bebisen påminner ens lite om storebror Melvin.

Men... trots alla bekymmer som jag har nu och kommer ha när bebisen har fötts längtar jag ändå hopplöst mycket efter pyret där inne! Å jag ångrar inte en enda sekund att vi bestämde oss för att skaffa det här barnet. ♥

fredag 14 januari 2011

Rapportering

Här kommer en lång rapport om det mesta som pågår omkring magen nu. :)

Foglossningar
Besvären har varit väldigt upp och ner under helgerna, dels över veckorna men även över dagen. Vissa dagar kan jag inte gå utan kryckorna, en morgon kunde jag inte ens klä på mig byxorna och fick gråtande be Fredrik om hjälp. Andra stunder är det bättre och jag klarar plocka upp lite här hemma, gå en liten vända i en mataffär med kryckornas hjälp eller till och med laga middag. Det går ganska bra att gå korta bitar åt taget, men när jag ska gå en längre sträcka utan att stanna till, som exempelvis från butikskassan ut till bilen eller från lasarettets entré till specialistmödravården så går det inte alls lika bra. Trots att jag har kryckorna är sista biten en pina även om jag tar myrsteg och försöker variera det ben jag tar första steget med.

Foglossningarna har också sista veckorna medfört att benen emellanåt domnar bort och att jag fått ont i flera muskler som kompenserar för instabiliteten i bäckenet, bland annat i ryggen och baksidan av benen.

Akupunktur
I tisdags besökte vi ännu en gång barnmorskan på specialistmödravården som hjälper oss med akupunkturen. Hon är verkligen en fantastisk kvinna som gör att livet känns lättare att leva varje gång jag går ut därifrån. Den här gången fick Fredrik lära sig att sätta nålar på baksidan av mitt öra. Det är tydligen baksidan av örat som styr musklerna och eftersom jag blivit så beröringsöm på ryggen så tyckte hon att det passade bra att sätta några nålar på muskelpunkterna. När jag kom hem var supertrött och behövde verkligen en tupplur. Men hur skulle jag kunna sova med nålar både på fram- och baksidan av båda öronen samt en öm rygg? Efter mycket omflyttande av en massa kuddar i soffan lyckades jag till slut hitta en bekväm ställning som innebar att jag inte riskerade att vrida på huvudet i sömnen. Vaknade utvilad 2½ timme senare. :)

TENS
Fick en egen TENS av svärföräldrarna i julklapp, med fyra olika kanaler. Det innebär alltså att jag kan ha åtta plattor kopplade på kroppen och kan ställa intensiteten på varje enskilt par med en knapp. Dessutom ligger kanalerna uppdelade på två kretsar, vilket gör att jag kan köra två olika program samtidigt (ex. om impulserna ska komma stötvis eller konstant). Tack vare hjälpen från barnmorskan på specialistmödravården har jag fått veta att jag kan (eller till och med ska) använda TENSen hela dagarna, att jag kan kan testa vilket av de fjorton förinställda programmen jag vill och kan dessutom kan använda alla åtta plattorna samtidigt, något jag inte vågat göra tidigare. Det enda jag inte får göra är att leda strömmen över magen.

Jag använder min nya tens flera timmar varje dag. Den är underbar! Förutom alla de andra funktionerna går det dessutom att skapa två egna program där jag också kan avgöra hur länge programmet ska hålla på innan den stänger av sig. Så nu ligger/sitter jag i en timme med TENSen, sedan försöker jag röra mig lite här hemma tills fogarna säger ifrån och då sätter jag mig en timme till.

Vikt
När jag var gravid med Pontus gick jag upp 14 kilo, med Tilda 17 kilo och med Melvin 21 kilo. Jag har hört (och uppenbarligen också förstått) att man ofta går upp mer och mer för varje graviditet och dessutom får allt svårare att bli av med de extra kilona efter förlossningen. Detta har alltså lett till att jag fasat för hur viktuppgången ska bli den här gången. Vägde mig en vecka innan jul och igen för ett par dagar sedan. Trots att godisintaget varit riktigt generöst under helgerna har jag bara gått upp ett kilo sedan dess, sammanlagt 11 kilo. Känns bra. :) Så nu är frågan... med 11 veckor kvar. Hur mycket till kommer jag att gå upp? Läser texter där det står att normal uppgång är 1-3 kilo per månad från och med nu.

Trötthet
Innan jul kändes det som att jag var hög på hormoner och inte behövde sova alls många timmar varje natt. Det har sista veckan vänt till en konstant trötthet, sover numera en stund nästan varenda dag. Det känns också att bebisen i magen blivit tyngre för orken att röra mig minskar varje vecka.

Bebisrörelser
Pyret i magen visar allt mer sin livliga sida, framförallt på kvällarna är sparkarna många och hårda. Ibland kommer kickarna mot urinblåsan eller andra obekväma ställen, men för det mesta på min högre nedre sida av magen. Vissa gånger sparkarna så kraftiga och många att det tills slut är omöjligt att inte bli irriterad över att det gör ont, även om jag älskar varenda liten rörelse där inne. Har också insett att jag måste börja lägga mig tidigare på kvällarna. Första halvtimmen timmen går nämligen åt att vänta på att bebisen ska sluta buffa runt, rörelser som är så kraftiga att jag omöjligt kan somna. Ska bli spännande att se om bebisen kommer att vara lika livlig på utsidan magen. :)


11 veckor kvar idag -
LÄNGTAR EFTER DIG BEBISEN!
♥

v 29+0

onsdag 12 januari 2011

Inventering

Under helgen som var bar Fredrik ner alla kartonger med de viktigaste sakerna som kan behövas i hemmet när familjen ska få utökning med en liten bebis. Blev nästan gråtfärdig när jag insåg att det var 12 banankartonger. Det tog ett par dagar att sortera allt, mest på grund av att jag inte orkar stöka så långa stunder åt gången. Mycket av kläderna ska skänkas bort, lite ska sparas som minne och en del ska tvättas så bebisen i magen kan ha dem.

Har också börjat titta över vad som ska lånas/köpas osv. inför bebisens ankomst - babyskydd, bärsjal, barnvagn osv. Längtar verkligen vansinnigt mycket efter bebisen nu!



Passade på att ta en bild med mobilen mitt i allt sorterande.


v 28+5

onsdag 22 december 2010

Dumma fogar och en sprattlande bebis

Idag var det tänkt att jag skulle få sovmorgon, men varken fogarna eller bebisen ville som jag. Vaknade av Melvin som gick omkring i hallen, kände omedelbart vilken värk jag hade i svanken och den där igenkännande huggande smärtan så snart jag försökte vända sida i sängen. När jag försiktigt och stånkande rullat (eller kanske mest glidit på glidlakanet) från höger sida till vänster gjorde bebisen i magen sig påmind genom att oavbrutet buffa omkring. Lika bra att stiga upp.

Morgonen sammanfattar den sista veckan ganska bra. Jag har haft riktigt besvärligt med fogarna. Det är minst en gång varje eftermiddag/kväll som jag blivit stående utan att kunna röra mig så Fredrik fått hämta kryckorna så jag kunnat ta mig till sängen eller soffan. Ett par gånger sista veckorna har jag också blivit liggande på sängen, kräkfärdig av smärtan utan att ens kunna vända mig om, varken med hjälp av glidlakanet eller med Fredriks hjälp. Efter värktabletter och en stunds vila har det slappt så pass att jag kunnat ta mig upp ur sängen och kunnat gå ett par vändor i hallen med hjälp av kryckorna. Det är en svår balans mellan aktivitet och vila för att jag ska må så bra som möjligt.

Den molande värken sitter i svanken och den huggande smärtan sitter fram på bäckenet. Den främre gör sig numera påmind så snart jag rör på mig. En gång i veckan har jag träffat en barnmorska på specialistmödravården som hjälpt mig med akupunktur. Fredrik har också lärt sig sätta både långtidsnålar (som skjuts in i örat omkring varannan vecka) och vanliga nålar. Tror att han är uppe i närmre 20 punkter som han kan sätta på nu. Tycker faktiskt att det är bättre de dagarna jag har mest nålar, så från och med i söndags sätter Fredrik nålar varenda morgon.


Som en kontrast mot allt det jobbiga rör sig bebisen allt livligare i magen. Nu känns det väl på utsidan av magen också och när den bökar på som mest gungar hela magen. Den mesta vakentiden är sent på kvällen. Verkar med andra ord som att vi får en kvällspigg bebis. Hoppas verkligen att det också innebär en morgontrött bebis. ;)

Längtar mer än någonsin efter att träffa pyret där inne, 99 dagar kvar idag! ♥

v25 + 5

Modebloggarna kör "dagens outfit", jag kör "dagens öra". ;)
Kanske ska tillägga att rodnaden på örat och sårskorpan är från en långtidsnål som barnmorskan plockade bort igår (de brukar för det mesta rasa bort av sig själv). Det är inte så ömt som det ser ut. :)

tisdag 7 december 2010

Testar akupunktur

17 dagsnålar (de långa) och 4 långtidsnålar (stiften) i öronen.

v 23+4

onsdag 1 december 2010

Sjukskriven

Har träffat läkaren på MVC idag. Tårarna rann när jag gick ut därifrån. Är helt sjukskriven till sista januari. Hade inte riktigt räknat med att det skulle bli såhär... även om jag börjat ana att det varit på väg i den här riktningen. Det kommer nog ta några dagar innan jag accepterar att viljan att jobba är större än kroppens förmåga. Läkaren tyckte att jag ska låta bli att köra bil och inte heller vara ensam hemma med pojkarna. Är så vansinnigt frustrerande att inte ens klara av att sköta barnen och hemmet. :(

Någonstans inom mig vet jag att läkaren har rätt, min kropp skriker att jag ska vila. Illamående, sammandragningar, ständig värk i fogarna i ryggen... Sammandragningarna är de mest oroande symptomen som visar på att jag överanstränger mig och enligt läkaren bör de lugna ner sig om jag vilar. Vill verkligen inte riskera att förlossningen sätter igång tidigare än vid fullgången tid. Det viktigaste för mig är att bebisen i magen mår och kommer att må bra. ♥