Jaha, sedan i lördags förflyttar jag mig längre sträckor med hjälp av kryckor. Å med längre menar jag mer än 30 meter...
Istället för att bryta ihop över att jag har ont försöker jag glädjas över att jag faktiskt har kryckorna och kan exempelvis följa med Fredrik för att handla, ta mig från bilen in på jobbet osv. Risken är annars att jag fått nöja mig med att se insidan av husets väggar och det känns ju inte så lockande att göra det i sex månader till.
I fredags testade jag att simma några längder, som läkaren bett mig testa. Det gick ganska bra de två första, men sedan fick jag jätteont. Så det blir nog inte mer simmat för mig om jag inte blir bättre.
I morgon bitti ska jag träffa läkaren och mitt på dagen ska jag till sjukgymnastiken. Ser med spänning fram mot vad morgondagen har att ge. :)
v 13+2
tisdag 28 september 2010
tisdag 21 september 2010
En vardag
06:30 Väckarklockan ringer
07:15 Efter alla morgonbestyr är avklarade skjutsar jag barnen till dagis och lekis
08:00 Jobbet börjar
09:30 Jobbet slutar
10:00 Hemma igen, stupar i säng
ca 11:00-12:30 Vaknar, äter lunch och därefter slappar med datorn i soffan
14:00 Hämtar barnen. Därefter hushållssysslor, leker med barnen eller möjligtvis fortsätter slappandet i soffan.
ca 16:30 Middagen klar därefter någon av tidigare angivna sysslor.
Efter att ha plockat fram kläder till nästa morgon, nattat barnen och packat dagis- och lekisväska...
ca 21:30 Sovdags
Och så rullar det på...
07:15 Efter alla morgonbestyr är avklarade skjutsar jag barnen till dagis och lekis
08:00 Jobbet börjar
09:30 Jobbet slutar
10:00 Hemma igen, stupar i säng
ca 11:00-12:30 Vaknar, äter lunch och därefter slappar med datorn i soffan
14:00 Hämtar barnen. Därefter hushållssysslor, leker med barnen eller möjligtvis fortsätter slappandet i soffan.
ca 16:30 Middagen klar därefter någon av tidigare angivna sysslor.
Efter att ha plockat fram kläder till nästa morgon, nattat barnen och packat dagis- och lekisväska...
ca 21:30 Sovdags
Och så rullar det på...
torsdag 16 september 2010
tisdag 14 september 2010
Läkarsamtal på specialistmödravården
Idag har vi varit på läkarsamtal på specialistmödravården. Det var en ung, pigg och mycket förstående kvinnlig läkare som vi fick träffa. Vi talade om tidigare graviditeter, Trisomi18, pågående graviditet och fosterdiagnostik. Hela samtalet kändes jättebra och det var faktiskt skönt att träffa en annan läkare än den vi haft tidigare. Vi har tyckt mycket om honom också, men det finns så många tråkiga minnen förenade med honom.
Den kvinnliga läkaren uppmanade oss att besluta om hur mycket information vi vill ha vid rutin-ultraljudet v18, om vi vill genomgå ett utökat ultraljud efter det första ultraljudet och om vi vill göra ett tillväxtultraljud v32. Mycket att ta ställning till...
Besöket avslutades på vår begäran med ett ultraljud. Ögonen tårades när jag såg det lilla pyret sprattla där inne. Bebisen viftade på både armar och ben. Nu känns det ännu mer som att vi kan slappna av och bara njuta av den här graviditeten!

v 11+2
Den kvinnliga läkaren uppmanade oss att besluta om hur mycket information vi vill ha vid rutin-ultraljudet v18, om vi vill genomgå ett utökat ultraljud efter det första ultraljudet och om vi vill göra ett tillväxtultraljud v32. Mycket att ta ställning till...
Besöket avslutades på vår begäran med ett ultraljud. Ögonen tårades när jag såg det lilla pyret sprattla där inne. Bebisen viftade på både armar och ben. Nu känns det ännu mer som att vi kan slappna av och bara njuta av den här graviditeten!

v 11+2
Etiketter:
Bilder,
Graviditetsmånad 3,
Graviditetsvecka 11-12,
Ultraljud
onsdag 8 september 2010
Läkarbesök MVC
Idag har jag varit på läkarbesök på MVC på grund av foglossningarna, så nu är jag sjukskriven med 75% i två veckor. Jag ska kontakta sjukgymnastiken för att få en TENS och ett glidlakan (som hjälper mig att lättare vända mig i sängen). Läkaren tyckte också att jag ska försöka simma någon dag och se vad jag tycker om det. Det är bra med träning som inte belastar bäckenet tydligen.
Det känns inte roligt att inte klara av att jobba mer än 1,5 timme per dag, men samtidigt känns det bra att inte behöva fundera på hur jag ska göra från dag till dag.
Nu ska jag göra mina övningar, så hoppas vi på att det här onda ska vända snart. :)
v 10+3
Det känns inte roligt att inte klara av att jobba mer än 1,5 timme per dag, men samtidigt känns det bra att inte behöva fundera på hur jag ska göra från dag till dag.
Nu ska jag göra mina övningar, så hoppas vi på att det här onda ska vända snart. :)
v 10+3
Etiketter:
Foglossningar,
Graviditetsmånad 3,
Graviditetsvecka 11-12
lördag 4 september 2010
Plus å minus
Veckans -
¤ Foglossningarna blir allt sämre för varje dag. Jag har svårt att somna på kvällen, vaknar en otaliga gånger på natten och har svårt att gå.
¤ Tröttheten är fortfarande lamslående och på eftermiddagarna längtar jag otroligt mycket efter att komma hem till sängen.
Veckans +
¤ Det värsta illamåendet har gett med sig, nu känner jag bara av det när jag är hungrig och när jag känner vissa dofter.
¤ Några kvällar när jag just lagt mig i sängen har jag känt små fladdrande rörelser i magen. Det är helt fantastiskt att redan känna det liv som växer inom mig! ♥
V 9+6
¤ Foglossningarna blir allt sämre för varje dag. Jag har svårt att somna på kvällen, vaknar en otaliga gånger på natten och har svårt att gå.
¤ Tröttheten är fortfarande lamslående och på eftermiddagarna längtar jag otroligt mycket efter att komma hem till sängen.
Veckans +
¤ Det värsta illamåendet har gett med sig, nu känner jag bara av det när jag är hungrig och när jag känner vissa dofter.
¤ Några kvällar när jag just lagt mig i sängen har jag känt små fladdrande rörelser i magen. Det är helt fantastiskt att redan känna det liv som växer inom mig! ♥
V 9+6
onsdag 1 september 2010
Foglossningsbesvär
I helgen var vi på Leksand sommarland tillsammans med mamma och Elin. Vi hade en toppendag! Tyvärr har jag börjat känna av foglossningar sista veckan och under promenaden omkring på sommarland började det göra allt mer ont. På måndag morgon hade jag riktigt ont och ringde till sjukgymnastiken för att höra om de kunde ta emot mig. På måndag eftermiddag ringde de upp och berättade att jag skulle få komma på onsdagen.
Idag på morgonen har jag alltså träffat en av sjukgymnasterna. Han började med att klämma och känna på bäckenet och konstaterade ganska snart att det faktiskt var foglossningar. Vid ett tillfälle bad han mig ligga på rygg och tryckte hårt på blygdbenet, det gjorde så ont att jag blev tårögd.
Efter undersökningen guidade han mig genom fyra övningar som jag ska göra varje dag. Han visade också ett stödbälte som verkade mycket bättre än det jag har, så det köpte jag.
Efter besöket på sjukgymnastiken åkte jag till jobbet. För varje timme som gick på jobbet fick jag allt ondare, stödbältet hjälpte inte och inte heller värktabletter. Till slut började tårarna rinna och jag insåg att det bara var att ge upp och åka hem. Det kändes som om någon stack en kniv i ljumsken för varje gång jag tvingades tycka ner en gaspedal på bilen och när jag kom hem stupade jag i säng och sov i tre timmar.
Det känns lite bättre nu iaf, men jag måste erkänna att jag känna att jag känner mig lite skärrad över att ha så ont så tidigt i graviditeten. Sju månader kvar! Sjukgymnasten sa att det var viktigt att inte "måla fan på väggen" utan försöka tänka positivt. Det kan mycket väl bli bättre och det är inte säkert att jag kommer att ha såhär ont hela tiden. Så det är väl bara att hålla tummarna!
V 9+3
Idag på morgonen har jag alltså träffat en av sjukgymnasterna. Han började med att klämma och känna på bäckenet och konstaterade ganska snart att det faktiskt var foglossningar. Vid ett tillfälle bad han mig ligga på rygg och tryckte hårt på blygdbenet, det gjorde så ont att jag blev tårögd.
Efter undersökningen guidade han mig genom fyra övningar som jag ska göra varje dag. Han visade också ett stödbälte som verkade mycket bättre än det jag har, så det köpte jag.
Efter besöket på sjukgymnastiken åkte jag till jobbet. För varje timme som gick på jobbet fick jag allt ondare, stödbältet hjälpte inte och inte heller värktabletter. Till slut började tårarna rinna och jag insåg att det bara var att ge upp och åka hem. Det kändes som om någon stack en kniv i ljumsken för varje gång jag tvingades tycka ner en gaspedal på bilen och när jag kom hem stupade jag i säng och sov i tre timmar.
Det känns lite bättre nu iaf, men jag måste erkänna att jag känna att jag känner mig lite skärrad över att ha så ont så tidigt i graviditeten. Sju månader kvar! Sjukgymnasten sa att det var viktigt att inte "måla fan på väggen" utan försöka tänka positivt. Det kan mycket väl bli bättre och det är inte säkert att jag kommer att ha såhär ont hela tiden. Så det är väl bara att hålla tummarna!
V 9+3
Etiketter:
Foglossningar,
Graviditetsmånad 3,
Graviditetsvecka 9-10
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
